Homo sweet homo.

Det är otroligt skönt att vara hemma igen efter nästan en månad i Norrland. Jag har gjort massor! Och, ändå har jag inte hunnit med allt jag hade velat göra. Jag saknar redan Larven och Fin-Turken, lilla Grus och många fler.

Väl hemma möttes jag inte av en svansviftande hund. Ja, jag vet att hon inte skulle ha klarat av att vara hemma själv i flera veckor. Men mitt hem är så betingat med henne att det sitter i.

Hann bara sjunka ner i soffan så hörde Nina av sig och ville bjuda på fika. Virkmaskin var på besök, så det blev en skön tant-återförening över fina kaffekoppar.

Det är otroligt skönt att vara hemma. Samtidigt som det känns så tomt utan min fina gamla hund.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s