Smygrasism. Hur bemöter man det?

Jag umgås med några människor dagligen. De är, ärligt talat de jag umgås mest frekvent med. I den här lilla konstellationen är det två stycken som inte ser sig själva som rasister, men de är grovt främlingsfientliga. Och tre stycken som ofta börjar sina fördomsfulla meningar med ”jag är inte rasist, men…”

Och så är det jag.

Jag har försökt argumentera med dem. Men ”fakta kan vridas hur som helst sörru!” är den vanligaste kommentaren jag möts av. Om man inte kan lita på fakta, eller är det minsta källkritisk i sin läsning av tidningar, så känner jag mig maktlös i diskussionerna som ibland (inte alls ofta!) uppstår.

Idag brann det på riktigt för mig. Inte så att jag höjde rösten. Men jag gick inte ut och undvek en diskussion. Jag kunde helt enkelt inte vara tyst.

S tyckte att vi skulle se till så att ”de Svenska Skattebetalarna” skulle få förtur i vårdköer. Och inte, som enligt henne, komma efter i prioriteringen pga den massiva flyktingströmmen. Tydligen är det extra svårt att få cancervård nu, just av denna orsak. Vad onkologerna har med papperslösa flyktingar kunde hon inte svara på. Hon hade sett en läkare på morgon-tv som berättade just att svenska skattebetalare hamnar efter i köerna.
När jag frågade vad läkaren hette, eller när programmet gick, så mindes hon inte. ”Men, Linda! Det var ju på MORGON-TV!” var hennes enda kommentar. Som om allt som sägs på morgon-TV är sant.

Sen började hon trassla in sig i EU-politik. När hon sa ”jag är inte rasist men du är naiv Linda om du tror att Sverige kan ta emot fler flyktingar!” så sänkte jag henne med orden ”du kanske inte är rasist, men du är inte heller medmänsklig.”

Hur ska jag tackla denna smygrasism? Jag mår fysiskt illa av att bara lämna rummet när ämnet kommer på tal. Men, när inte fakta och källkritik har något värde. När de har suttit i sin skyddade värld och hållit med varandra en evighet utan motargument. Då känner jag mig maktlös.

Annonser

7 responses to “Smygrasism. Hur bemöter man det?

  1. ååhh det är så svårt med vänner man vill respektera. Jag känner att ”jag är inte rasist MEN”-människor är så svåra. Jag försöker förklara empati och sätta sig in i andras situationen i still med ”tänk om det hände att du fick fly”. Och ”sluta, bara sluta säg att du bryr dig om andra svenskar som argumentation, när det inte är sant. För då hade du talat de hemlösas och sjukas sak lite tidigare än när det började handlar om flyktingar ”
    Jag har gjort slut med vänner. Berättat att jag inte klara deras människosyn. Superjobbit.

    • Om det inte är vänner, utan andra människor som man inte valt själv att spendera stor vaken-tid med då…
      Men, det du skriver om ”sluta, bara sluta säg att du bryr dig om andra svenskar som argumentation, när det inte är sant. För då hade du talat de hemlösas och sjukas sak lite tidigare än när det började handlar om flyktingar ” är ett MYCKET bra argument. Innan flyktingströmmen var det nämligen just de hemlösa som var måltavlan.

      • jag tycker din ”men du är inte heller medmänsklig” var en helt underbart bra dräparkommentar.
        För den påpekar att personen du argumenterar emot är väldigt selektiv (läs: rasistisk) i sina medmänskliga handlingar och åsikter, och dessutom mest verkar förhandlar med dessa.

        Exempel på att förhandla–> en person säger att flyktingar inte ska komma hit. Någon annan ställer frågetecken vid denna åsikt. Personen förhandlar sedan sin åsikt genom att lägga fokus på hur god personen är, genom säga att den bryr sig om marginaliserade svenskar. Att detta uppväger den rasistiska åsikten och då kan personen inte vara rasist men…

        Lite som att säga ”jag bryr mig om vissa som är mera som mig själv, och då är det okej att andra far illa.”. ..som Hitler, faktiskt.

        (apropå att det handlat om hemlösa innan. Var måltavlan hemlösa människor generellt? eller hemlösa människor från fattiga delar av världen som är hemlösa och tigger i Sverige? för har måltavlan varit den sist nämnda gruppen, då kan din bekant inte stå och säga. ”jag är inte rasist men…” Personen är vist rasist och inte medmänsklig.

  2. Tycker det där är så jobbigt och svårt. Det blir liksom svårare när det är människor en kanske gillar på andra sätt eller tvingas umgås med regelbundet. Har inga svar men jag tror iaf att det är bättre att säja ifrån, även om en inte når människan så känns det bättre i magen och kanske sätter en ett litet, litet frö.

    • Ja, jag får väl helt enkelt köra någon gyllene medelväg där jag säger stopp, men inte ger mig in i någon diskussion.

  3. Pingback: Julklappar från Röda Korset. | Jag har inte bara en hund

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s