Man ska inte ropa ‘hej’…

Sov hos mamma och Per i natt. Helt fantastiskt skönt att sova i en bäddsoffa, och inte på en plastad säng med folk som pratar och rör sig runt omkring hela tiden.
Klockan 08 ringde mobilen, det var en sköterska som meddelade att jag fått tid på fysiologen i dag på eftermiddagen.

Mamma skjutsade in mig till SöS igen. På fysiologen hittade de två proppar till, de här var stora rackare som satt i knävecket och blockerade blodgenomströmningen från hälen till knäet. På min fråga om amputation svarade de att vi skulle spara det till absolut sista utväg, och så skickade de ner mig till akuten igen!

Blev inskriven och fick ett nytt blått armband, och en stol i ett tråkigt väntrum. Fick vänta ganska länge, vilket jag numer ser som ett gott tecken. Lång tid i väntrummet = inte döende. Kort tid i väntrummet = då kan det lukta inläggning på avdelning. När jag talat med en doktor fick jag åka hem (äntligen!). Jag ska ju till mottagningen för utredning på onsdag, och jag får både Waran och sprutor för att motverka nya proppar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s