Svalt en tandpetare. Kan hända att jag dör nu. Farväääl.

I morse klev jag upp tidigt för att åka in till stan och vaxa benen. Så tidigt att jag tog en kopp kaffe i farten. När jag kom in till stan hörde Tessan av sig och ville fika. Så, efter benvaxningen satte vi oss ner på ett fik. Jag köpte en macka och en kopp kaffe. Då vi inte setts på en vecka hade vi massor att surra om! Helt plötsligt känner jag hur jag får någonting vasst i halsen. ”Fiskben”, lyckades jag flämta fram medans jag harklade mig och svalde. Tog lite kaffe och försökte svälja ner fiskbenet med. Det hade fastnat bakom tungan och var jätte vasst mot örat till. Sen kom jag att tänka på att jag inte åt fisk… Tessan föreslog att jag skulle försöka få upp det igen, så jag gick till toaletten. Som var låst. Med kod. Fick snabbt koden av en tjej bakom disken och lyckades få tränga mig före en tjej som väntat jättelänge (då hon inte fattat att det var kodlås). Böjde mig över toaletten och körde ner fingrarna i halsen. Då gled fiskbenet ner i magen. Jag kände det hela vägen ner till mellangärdet.
När jag kom ut till Tessan igen så kom jag ihåg att jag tagit ut några tandpetare. Jag hade lagt dem på tallriken med mackan, och när jag tog dem från tallriken så var det en plast som var tom. Vilket jag tyckte var märkligt då jag vet att jag lagt tillbaka tomplast i tandpetarbehållaren och bara tagit inplastade tandpetare. Jag har alltså svalt en vass tandpetare på 5 cm!
Tessan skrattade så hon nästan kissade på sig! Vilket jag också skulle hade gjort, om det inte gjorde så jä*la ont i halsen. Ringde Cecilia, hon har haft småbarn och jobbar på apotek. Tänkte att hon hört och sett det mesta. Men hon kunde inte svara. Ringde 1177 och fick tala med sköterskan Simon, som frustade att det ”inte var en ovanlig fråga, men han hade inget bra svar på vad jag skulle göra!”
Så jag gjorde det enda rätta, ringde min kompis Annelie som är veterinär. Om det är några varelser som sväljer vassa, konstiga saker så är det hundar! Hon tipsade om sparris, eller annan mat med långa fibrer som kan kapsla in det vassa. Men, jag måste svälja det så helt som möjligt. Inga problem för mig som just svalt en 5 cm lång tandpetare på tvären! Så på vägen hem köpte jag sparris, som jag nu ätit i långa bitar. Hon upplyste också om att trä inte löser upp sig i magen, och att det inte syns på en vanlig slätröntgen. Nu är det bara att hoppas att tandpetaren kommer ut den naturliga vägen, på rätt ledd!