Säg hej till Gudrun!

Sedan Siv lämnade in för en månad sedan har jag finkammat nätet efter en snäll marsvinshona med några år på nacken. Det var vissa egenskaper jag sökte. Hon måste vara tam, hon måste gå med minst ett annat marsvin (har svårt att tro att ett ensam-marsvin skulle anpassa sig till att bo med ett annat marsvin som är lite småmesigt), hon skulle gärna vara vuxen och – framför allt – vara snäll!

170107_01
Bild från Gosarnas Marsvins hemsida.

Jag hittade Gudrun ganska omgående. Gudrun är född i augusti 2014. Hon uppfyllde alla mina krav! Eller vad sägs om marsvinshemmets beskrivningen av henne; Gudrun är en vän liten varelse som aldrig skulle ta ton, hon vill vara alla till lags och togs emot med öppen famn i flocken med sitt milda och lugna sätt. Gudrun har bott med sin raska dotter och önskar nu ett mer likasinnat sällskap, som inte vill tjafsa om allt utan bara njuta av mat och långa sköna mysstunder. Hon skulle kunna flytta med vem som helst ur flocken, dock inte Sixxan som också är en ganska tuff brud, lite för tuff i Gudruns smak. Gudrun är alltid snäll och vill gärna vara med i famnen, där det är gosigt och härligt tycker hon.
Det enda kruxet var att Gudrun bodde i Norrtälje. 7 mil bort. Jag varken kan eller får köra bil efter operationen. Jag kollade runt en vecka till. Kontaktade flera marsvinsuppfödare i Stockholm på måfå. Det fanns i december en uppsjö av långhåriga marsvin och skinny pigs. Jag ville ha en släthårig, teddy eller virvel. Tyckte det var lite meckigt med Sivs pälsvård, jag har aldrig dragits till så långhåriga djur, varken katter, hundar, eller marsvin med en massa päls tilltalar mig annat än rent estetiskt. Det fanns även några honor i Stockholms området som bott själv, men de vågade jag ju inte chansa på, vem vet hur de läser ett annat marsvin när de inte kan språket riktigt.

Så jag tingade Gudrun utan att ha en aning om hur jag skulle ta mig de 7 milen och hämta hem henne. Sen blev det jul. Majsan fick hänga med på julafton. Hon blev tuffare och tuffare. Från att ha gått bakom Siv, till att helt plötsligt gå på helt egna upptäcktsfärder på bara någon vecka kändes skönt. Jag var rädd att hon skulle deppa ihop och sluta äta när hon blev själv.

Frågade Åsa om hon och Hasse ville följa med på en utflykt, och de var inte sena att haka på. Så dagen då det vräkt ner snö ett dygn och varnades för trafikkaos gav vi oss iväg. Jag laddade med filt, mössa, vantar, kaffetermos, clementiner och Nutrilett shakes ifall vi skulle bli stående i nån snödriva.

170107_03

170107_02

När vi väl hittade fram så visade det sig att vi kommit till marsvinsparadiset på jorden! Det här är bilder på honornas bur! Sen fanns det en bur med honor med ungar, en bur med hanar, en bur med några kaniner, en bur med äldre damer på palliativ vård. Jag kan verkligen rekommendera att köpa/adoptera marsvin från Gosarnas marsvin. Stället var rent och fräscht och djuren hade väl tilltagna burar med en massa roliga spångar, hus, tunnlar och annat kul att sysselsätta sig med.

170107_04
Gudrun, en träbit (som jag många gånger misstagit för Majsan då Siv och Majsan och träbiten var lös på köksgolvet) och Majsan.

På bilden ovan har Gudrun och Majsan spenderat en kväll, en natt och en förmiddag i fred. Sekunden efter så börjar de låta. De gnisslar tänder och morrar, och ljudet tilltar. Så rusar Gudrun mot Majsan! Majsan springer så fort hon kan, men efter några varv runt buren orkar hon inte mer utan lägger sig ner på sidan. Detta stoppar inte Gudrun som fortsätter att gå till attack! Det är inga problem att stoppa Gudrun. Hon backar självmant så fort jag sätter handen framför henne. Majsan ligger kvar på sidan och jag tror att hon ska dö av skräck! Jag får fram transportburen, som Majsan älskar, och lägger i halm och hö i den. Gudrun låter bli Majsan medan jag pysslar på. Jag placerar Majsan i transportburen med mat, vatten och grönsaker och ställer den ovanpå den stora buren. Den stora buren som Gudrun är kvar i. Känner mig mycket besviken, och lite deprimerad. Jag som gjort en massa bakgrundskoll! Om jag hade tänkt mig ett mördar-marsvin hade jag ju kunnat ta vilket random marsvin som helst i Stockholm! Då hade jag ju inte behövt åka 14 mil för att köpa Gudrun!

Så den lilla söta väna varelsen är stressad, alternativt ett mördar-marsvin. Jag hoppas på det förstnämnda. Jag har haft Majsan lös på vardagsrumsgolvet sedan detta hände. Gudrun sitter kvar i stora buren. Båda har suttit i knä och kollat på TV och gosat, dock inte samtidigt.
Har en massa hönsnät, så nu ska jag bygga en mellanvägg så de kan lära känna varandra utan att blodvite kan uppstå. De får två veckor på sig att bli vänner. Om det inte funkar så måste jag nog lämna tillbaka Gudrun. Men jag hoppas att de ska blir kompisar så hon kan få en liten triangel!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s