Jag känner mig privilegierad. Och deppig.

Ser på Gatans Kör. Kan inte hålla tårarna tillbaka när körmedlemmarna berättar om hur de sover på 7Eleven och McDonalds. Hur de inte har tillgång till något natthärbärge utan måste gå via Socialtjänsten för att få någonstans att sova. Ser hur alla bara går förbi dem när de står för att dela ut gratisbiljetter till deras framträdande. Jag skäms över hur folk beter sig!

I nästa program på tablån träffar Musse en kille utan armar, som smidigt stoppar ner sin mobil i innerfickan på jackan. Där blir jag avbruten av Tussen som sitter vid ytterdörren och gäspar ljudligt för att påkalla uppmärksamhet. Dags att gå ut.

170208_07

Jag blir irriterad när jag upptäcker att jag glömt att ta på mig vantar när jag är inne i hissen. Irriterad för att det är så bökigt att hålla i kryckorna och låsa upp. Och mycket riktigt, kryckorna rasar i stengolvet så det skramlar. Jag är så dödligt less på dem! Irriterad över att det är bökigt att rasta hunden med kryckor. Irriterad över att jag nästan tappade kryckan mitt i en bajshög förut när vi var ute på promenad. Jag vinglade på ett ben för att plocka upp efter trasselhunden när ena kryckan gled iväg på min hala täckjacka. Lovar att jag nog hade dödat första bästa hundägare jag sett om jag fått bajs på kryckan! Jag har bara haft dem några månader, och jag ska snart vara av med dem (hoppas jag). Jag har ingen anledning att gnälla! Jag har ett fint hem och och ett jobb att gå tillbaka till när jag är arbetsför. Ändå känner jag mig deppig över mitt liv.

Annonser

3 responses to “Jag känner mig privilegierad. Och deppig.

  1. Du kanske ska göra liknande som de gör tlll småbarn när de ska ha vantar kvar.. sätta band/snöre mellan kryckorna som du hänger över axlarna aå åker de inte allför långt.. kram

  2. Sådär är det ju; det finns alltid någon som har det värre. Värre än gatans kör-medlemmar också. Ibland är det nyttigt att ta in och komma ihåg att man är privilegierad på så många vis, ibland är det också lov att tycka att ens eget liv inte är fantastiskt för stunden. Så länge det finns balans så får man gnälla lite, tycker i vart fall jag 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s