Category Archives: ajje

Ring på fingret och deg i näven.

Idag hade jag en välplanerad dag. Jag skulle hämta ut en ny bur till marsvinen som jag beställt, handla mat då jag varit i Norrköping hela helgen (det blir ett eget inlägg), köpa bottenströ till marsvinsburen så jag skulle kunna flytta över Vännerna när jag monterat ihop den. Apoteket och Panduro stod visst också på listan.

När jag var nere i förrådet för att hämta pirran jag skulle släpa hem buren på så ringde telefonen. Det var en arbetsterapeut på KS som fått en avbokning och undrade om jag kunde komma in idag med kort varsel. Klart jag ändrade mina planer! Jag fick dessutom en dubbeltid hos arbetsterapeuten, så vi skulle hinna gå igenom allt!

Nu sitter jag i soffan med en skön deg i handen. Till degen följde ett träningsschema som ska hjälpa mig att bibehålla styrka och rörlighet i båda händerna i väntan på operation. Den vänstra blir sämre och sämre, svagare och stelare för varje dag. Den högra är överansträngd då jag får använda den till allt.

På höger ringfinger har jag fått en plastring. Den ska motverka min svanhalsdeformitet som syns på bilden ovan.

Ringen avlastar, och håller fingerlederna i styr. Nu gäller det bara att jag inte tappar bort den lilla rackaren!

Arbetsterapeuten mätte min rörlighet i båda handlederna (vilken var obefintlig i vänster) och jag fick göra ett ”grepptest” där jag var oroväckande svag i vänster hand och bara kunde klämma med tumme, pekfinger och långfinger. När jag försökte ta i med hela handen gjorde det vansinnigt ont.

Höger hand 121 – max 283 för en fullt frisk kvinna i min ålder. ”Normalspannet” är 127 – 323, (även det friskvärde) så mina 121 är helt okej. Och vänster hand 77 – max 228 för en fullt frisk kvinna, och ”normalspannet” 169 – 334. Vänster hand är alltså väldigt svag.

Återbesök är inbokat om en månad. Jag tror inte på ökad styrka och/eller rörlighet, däremot hoppas att jag inte blivit svagare till dess!

Annonser

Ringde operationsplaneringen på handkirurgenheten SöS. Nu vill jag dricka alkohol.

Vid mitt senaste besök på handkirurgen i december -17 fick jag en lapp med nummer till operationsplaneringen. Jag skulle ringa efter en månad ”om jag inte fått en kallelse till operation”. Och det har jag ju inte. Så idag ringde jag.

Jag fick besked att jag inte kommer att få någon operation innan sommaren. Sköterskan hade inte någon tid till hösten att ge mig, och bad mig ringa igen under sommaruppehållet, så jag inte blir ”bortglömd”. Det här känns ju inte tryggt.

Klippt ur Metro. Känns ändå rimligt på något vis.

Och nu tänker ni på vårdgarantin. Den gäller inte när det kommer till specialistbehandling. Det finns två handkirurger i Stockholm som kan utföra min handprotesoperation. Jag kan få operationen utförd i Uppsala. Men anledningen till att kön till handkirurgerna i Stockholm är så lång beror (enligt specialisterna på SöS) på att de får åtgärda operationer utförda i Uppsala.
Jag orkar inte göra en operation som kanske inte blir bra, och sedan vänta på att ”mina” handkirurger ska få tid att rätta till den operationen med osäkert operationsresultat. Handledsprotesen är den första av två operationer, där de inte ens vet riktigt hur de kommer att göra med alla trasiga skelettdelar som jag har. De får se när de öppnar hur det ser ut helt enkelt.

Det är fint med vänner!

Super Mario Bros.

Så kände vi oss, grannen och jag när vi stod och slet i lådorna till underskåpet i badrummet. Imorgon är det stamspoling kl 07:45-15:30 (cirka), så då ska vattenlåset vara lättåtkomligt. För att få bort lådorna måste man

  1. Ha fungerande fingrar och handleder
  2. Ha en ingenjörsexamen
  3. Ha omåttligt mycket tålamod

Jag har exakt noll av de tre punkterna! Grannen har i alla fall fungerade fingrar och handleder. Men, skam den som ger sig. Vi har gjort det en gång förut, när jag tappade ner ett örhänge i handfatet, och i ren panik slog på kranen. Så vi visste ju att vi skulle klara av det. Någon gång. Och det gjorde vi! Jag har även lokaliserat alla instruktionshäften till golvvärmen, tvättmaskinen, hushållsapparaten, blendern och hittat igen mina lösmustascher. Nu ska jag bara tömma diskbänksskåpet sen så kan jag få ligga i soffan och säla resten av kvällen.

När jag fyllt i papperna till helkroppsdonationsregistret då…

Läkarminuter och SL-minuter är inte samma.

Efter min träff med läkarteamet på SöS förra veckan skulle jag bli kallad till röntgen och en ny träff med ett annat team ”så snart som möjligt”. När jag då frågade vad det innebar lite mer specifikt i tid så fick jag svaret ”oktober, senast början av november!”
Nu har kallelsen landat på hallmattan. Den 18 december ska jag dit.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Ska jag starta en fitnessblog?

Från ras till… tja… [insert valfritt peppigt ord]. Jag har nämligen inte bara börjat styrketräna, jag börjar mornarna med en massa frukt och grönsaker numer!


Vet inte hur lång tid det skulle ta för mig att få i mig 1 banan, 10 jordgubbar, 1 avokado, några blad romansallad och några kvistar persilja om jag inte kunde slänga ner allt i min kära blender och gasa! Oftast blir det gott. Om det inte blir gott utan smakar gräs så slänger jag i en bit ingefära och lite chili, så det blir så starkt att grässmaken försvinner.

Rivstartade anemiutredningen.

08 var jag på fastande provtagning på vårdcentralen för att se hur jag ligger till när det kommer till salt(er?), mineraler och glukos. Känns skönt att veta varför jag är så vansinnigt trött hela tiden. Varför jag har huvudvärk, öronsus, myrkryp i benen och en arm, varför jag är yr och mår lite illa hela tiden. Något som inte känns lika skönt är vetskapen att min reumatolog hela tiden haft provsvaret utan att meddela annat än ”allt ser bra ut, förutom sänkan”. Jag har diskuterat trötthet och huvudvärk med samma reumatolog, och då skickades jag på magnetröntgen av nacken.