Category Archives: vardagsedge

3 månader med 25-30 grader.

Om man ska gå på dejt borde väl det här vara det ultimata stället?

Annonser

5 års dagbok.

Förra veckan fick jag ett uppdrag av min psykolog. Ett veckoschema där jag i 2-timmarsintervaller skriver in vad jag gör och skattar på en 10-gradig skala hur jag mår. Jag har länge tänkt köpa en 5 års dagbok, och på väg hem från terapin så gjorde jag det.

Nu återstår bara att se hur många år det kommer att dröja innan jag börjar fylla i den…

Jag har längtat ihjäl mig!

I den värmebölja som var maj var det som en hägring i min överhettade lägenhet. Allt jag kunde tänka på var min kusins trädgård med skuggande tak och badtunna.

Nu är jag här. Väderappen visar på 13 grader och det fläktar. Gissa om jag är ensam om att sitta ute med min kaffekopp?

När man inte känner igen sig själv.

Jag har svårt att ta mig för något. Svårt för att prata i telefon. Det enda jag vill är att sova. Och det gör jag. Mycket. Någon säger att hjärnan behöver vila. Att den läker. Jag vet inte vad det är, men jag orkar liksom bara leva några korta timmar per dygn.

Komplex PTSD.

Jag är alltså inte på väg att bli helt tokig, det är kroppen som säger ifrån. Har varit på utredning nu. Det känns jätte, jätte jobbigt. Men nödvändigt. Behandlingen börjar nästa vecka.

 

PTSD – post traumatic stress disorder

Första träffen med psykologen i år.

Vi har inte setts sedan i slutet på sommaren -17. Jag berättade om min utmattnings depressionen, PappaHutten, att M är död osv.

”Du är väldigt behaglig att prata med. Men jag kommer liksom inte in under ytan.” Sa psykologen och han undrade om jag hört talas om PTSD. Jag ska få komma till ett traumacenter för utvärdering och bedömning, eventuellt också behandling.

Vi ska ses igen om 2 veckor. Då ska han lämna besked om det finns något traumacenter som har tid att ta emot mig. Tills dess får jag känna efter om jag ligger stabilt i min medicinering. Jag får inte påbörja behandlingen annars.

”Vi provar på ett annat sätt.”

Sa min husläkare igår när jag besökte vårdcentralen. De två veckorna som min utsättning av SSRI-preparatet var tänkt att ta har nu blivit månader och jag har med nöd och näppe lyckats halvera min ursprungliga dos.

Nu ska vi prova med att sätta ut mitt SSRI helt från och med idag, och jag får istället Sertralin. Sertralinet ska jag nu trappa upp i två veckor för att komma ifrån mitt SSRI (Paroxetin). Sen ska jag sätta ut Sertralinet istället, vilket ska vara enklare då det inte är ett lika potent läkemedel. Jag kände mig skeptisk när jag hörde det. Men när jag hämtade ut min nya medicin så reagerade farmaceuten på att jag hade recept på både Sertralin och Paroxetin, då de inte får kombineras. Så jag förklarade hur det låg till, och frågade honom om han hört talas om det förut – och det hade han! Det var ingen vanlig väg att bli av med Paroxetin, men han hade hört om den här varianten i ”extremfall”. Jag hoppas jag inte skrämmer någon med det här inlägget. Jag var otroligt svår att ställa in på SSRI från början, så det är kanske inte så konstigt att det är svårt att sätta ut.

Nu hoppas jag verkligen att det här går vägen! De senaste veckorna har jag fått knapra ångestdämpande på daglig basis för att bara ta mig igenom vaken tid.