Tag Archives: fint!

Vi hann med ett dopp i Falsterbo, kakbuffé, Stenshuvud, Ale stenar och Wanås konst.

Dagarna i Malmö har varit hektiska, så jag har inte hunnit blogga i realtid. Här kommer en kort sammanfattning istället.

Direkt på onsdagkväll när jag kom ner for vi till Falsterbo. Vi badade i havet och fikade på stranden.

På torsdagen testade vi selfiesticken innan vi åkte vi till Café Annorlunda och åt kakbuffé… … mätta på kakor, pannkaka och glass klättrade vi upp utsiktsplatsen på Stenshuvud. Jag kan inte rekommendera flipflops den sista, steniga biten.

”Varför bara knata upp för en kulle, när man kan gå upp för två?!” tänkte vi, och drog till Ale stenar. Där var vi inte ensamma. Vi laddade med glass i småbenen innan vi gick upp för trappan. Väl uppe fick vi kryssa genom en fårflock för att komma fram till stenarna. Några får hade bdsm-selar på sig, oklart varför. Och så en bild på stenarna innan vi gick ner igen.

På fredagen styrde vi lånebilen mot ”hemligt mål”. Jag fick alltså inte vara kartläsare, utan fick bara sitta bredvid och åka med. När vi kom fram avslöjade Mirijam att vi skulle gå på en konstrunda i skogen! Hur coolt som helst!

Det jag gillade bäst var Yoko Onos Wish Trees for Wanås. En installation där man fick skriva en önskan på en lapp som man sedan hängde i ett träd.

När vi lämnade konstrundan svängde vi in på första bästa mack för att ladda glassdepåerna. Och där var Tobbe och hans vänner! De skulle vara i en helt annan del av Skåne. Det blev kramkalas, Sigge och Juno blev så klart jätteglada att få träffa pappa!

Lördagen spenderade vi i Slottsparken innan det var dags för mig att ta tåget norrut igen.

Jag hade, ovetandes om fotbollen, bokat resan efter lunch så de sista två timmarna blev med radiosporten i lurarna.

Annonser

Lördag med twitterhäng.

Idag har jag fikat med både Zandrella och Herrlander!Zandrella träffar jag rätt så ofta, men Herrlander har jag inte sett sedan vi gick ut 9:an på det glada 80-talet!Gissa om vi hade mycket att surra om!

Systerskapet, nu på min hand.

På samma tvärbana som jag åkte idag satt Zandrella, som jag ska till ikväll! Vi hann surra några minuter – hon på väg till jobbet, jag på väg till Anna Eidenberg på Jinx Tattoo. Då min diamanttatuering på pekfingret gjorde vansinnigt ont så hade jag preppat med Emlasalva. Både på handryggen och på långfingret. Jag var 99% säker på att jag ville tatuera handryggen. Men jag ville att Anna skulle hjälpa mig att se hur det skulle se ut. Och det gjorde hon. Snacka om att jobba i konstiga arbetsställningar! Jag fick både sitta och stå när hon tatuerade. Först satt jag. Men för att få den runda formen riktigt snygg så var det bättre om jag stod upp. Och eftersom jag satt på Emlasalva så kändes det mycket lite när hon tatuerade, så det var ingen risk att jag skulle svimma.

Den färdiga tatueringen! På min knotiga hand som jag skämts så för i alla år. Nu har jag slutat försöka dölja den. Istället framhäver jag den gärna med en snygg tatuering!

Att jag tatuerade just kvinnotecknet, just nu beror på en kampanj som Jinx Tattoo kör. Alla kvinnotecken de tatuerade på kvinnodagen gjorde Anna gratis, och behållningen gick till föreningen Storasyster. Jag hann inte boka in mig då, och väntelistan var överfull så Anna bestämde sig för att utöka erbjudandet även denna vecka. Då hon inte kan jobba gratis så går betalningen för varannan tatuering till föreningen Storasyster och varannan till Anna. Så kändes kvinnotecknet som en mycket bra symbol för systerskapet. Utan mamma, syrran och mina fina vänner skulle jag gå under. Utan Susanna och Elisabet hade jag inte vågat vittna i målet rörande grov kvinnofridskränkning. Om det inte varit för FinTurken och Mad så hade jag svimmat i rättegångssalen och blivit misshandlad utanför.

Systerskapet – vilken grej alltså!

Rival i repris.

Då jag inte kunde fokusera alls på Jesper Rönndahls show igår då jag satt och nojade över att jag hade myrkryp i händerna, hemmanyckel, stickning, plånbok och kappa i en loge någonstans, så erbjöd jag mig att kolla biljetter ikväll också. Han blev jätteglad då han inte fixar någon till kvällens föreställning heller. Jag frågade Zandrella, som glatt hängde med. Hon försvinner vidare på tweetup, men jag fick en finfin plats.

Snögubbar!

Och en liten gubbhund.(Obs. Inte jag som gjort snögubbarna.)

Mamman skickar snigelpost.

Hon meddelar att hon tyvärr inte sett mannen på bilden, men hon har inte gett upp. 

Jag är glad att hon köpt ett vykort och inte knäppt kort på Per!

Kitschmas is here!

Anna-Karin kom hit i fredags! Hon har hjälpt mig julpynta, vi har kokat knäck, skrattat, gråtit* och haft det mysigt hela helgen! 


* Alltså, vi är lika blödiga båda två och satt med varsin bit papper och torkade tårarna under Så Mycket Bättres Ted Gärdestad-special.