Tag Archives: inte bara en dans på rosor

Läkarminuter och SL-minuter är inte samma.

Efter min träff med läkarteamet på SöS förra veckan skulle jag bli kallad till röntgen och en ny träff med ett annat team ”så snart som möjligt”. När jag då frågade vad det innebar lite mer specifikt i tid så fick jag svaret ”oktober, senast början av november!”
Nu har kallelsen landat på hallmattan. Den 18 december ska jag dit.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Annonser

Besvärlig patient™

Det är jag det. Har besökt handkirurgen på SöS idag. Jag var inbokad på ett möte med en handkirurg, fick veta i receptionen att jag skulle på en sk teamträff*. Jag fick alltså träffa tre läkare. Den äldre av dem tog genast kommandot och förklarade att de utifrån röntgenplåtar, skiktröntgen och min tidigare träff med en annan läkare (han var tyvärr inte med idag) hade kommit fram till att de ville steloperera min handled, alternativt låta den vara och stelna av sig själv (som på medeltiden).

Jag höll på att trilla av stolen! Jag kunde liksom inte tro mina öron! Min reaktion kom direkt, och var inte direkt tveksam. ”Kommer inte på fråga”, sa jag bara lugnt och tydligt. Och fortsatte genom att berätta att jag läst om en intressant handledsprotes med utbytbara klick-delar som de använder i Örebro. Den var, enligt den äldre läkaren, ”fortfarande på experiment-stadiet och inte tillgänglig för gemene man ännu”. När jag berättade att den började användas inom vården oktober -16 såg han förvånad ut och påtalade att jag var mycket påläst. Tja, vad svarar man på det?! Klart som fan jag läser på när det gäller min kropp! Det ligger ju liksom i mitt intresse att det blir så bra som möjligt. Att de vill ta den enkla vägen ut med steloperation förstår jag. Enkelt ingrepp, billigt, och med mycket bra resultat. För dem.

Men är jag villig att leva med en hand som är låst i 12 graders läge? Vinsten – det gör inte ont. Nackdelarna – den går knappt att använda.

Så började den äldre läkaren att googla på den handledsprotesen som de oftast använder för att jämföra skillnaderna. Han hittade en (1) bild på en engelsk läkarsida. Inte konstigt att jag inte kunde hitta den utan hittade Örebro-modellen. Jag har inget emot den handledsprotesen som de är vana att jobba med. Den är som sagt beprövad. Jag måste läsa på lite mer om den bara.

Så klämde läkaren och kände på min handled. Mätte rörligheten, vilket inte var många grader. Och så kollade han på skiktröntgen och tog fram ett plastskelett som han visade mig mina förändringar på. Han förklarade noga att det var ett plastskelett ”så jag inte skulle bli rädd”. Herreguud! Tror han att jag är 5 år?!

Sedan började han påtala alla negativa effekter med att ha främmande föremål i kroppen. Han poängterade att jag skulle behöva äta antibiotika för att motverka infektion i det främmande föremålet i kroppen när jag går till tandläkaren bland annat. Jag försökte stoppa honom, men det gick inte. Han berättade om hur bra det blir vid steloperation av leder, och hur nöjd alla patienter är efteråt.

När han var klar med sitt utlägg förklarade jag att jag redan har dubbla höftproteser. Och att jag bytt ut den ena. Och jag är väldigt nöjd med dem. Jag är inte lika nöjd med min stelopererade fot där all smärta tyvärr inte försvann. Hans reaktion var rätt så förvånad och ”jaha! Då vet du ju lite vad som väntar.” Sen berättade han att bara för att jag vill ha en handledsprotes så kan jag inte bara det!

Jag ska vidare på mer undersökningar och utvärderingar av ännu ett team. Detta team består av den äldre läkaren och en kollega till honom. Men först *tumvirvel* mera röntgenplåtar!

När han rundade av vände jag mig till de andra två läkarna som hela tiden suttit tysta uppflugen på en brits och frågade vad de hade att säga. De hade inte något att tillägga och jag undrade tyst för mig själv vad de hade där att göra. Jag frågade om vad det är för tidsaspekt att förhålla mig till och fick svaret ”vi beställer röntgen så snart som möjligt”. Vilket inte är ett godtagbart svar att ge mig, så den äldre läkaren kallade in en sköterska som kollade tider och kötider, så jag ska få komma inom 4 veckor. Jag fortsatte att fråga om tidsaspekten och de såg frågande på mig.
Ja, sa jag ”blir det en operation innan jul..?”
”Nej, det kunde jag inte räkna med. Någon gång nästa år.” blev svaret.
Skönt att veta ungefär vad jag har att förhålla mig till. Men det känns verkligen som en evighet!

När jag frågade hur jag bäst kunde förbereda mig på en operation för bästa möjliga resultat såg de återigen förvånade ut. ”Det är ju bra om du inte har några sår på handen, eller kroppen” sa den äldre läkaren tveksamt.
”Ska jag träna på något särskilt?” frågade jag. ”Eller ska jag bara försöka bibehålla rörlighet och styrka?” det var de överens om att det var bra. Jösses, hur oförberedda patienter är de vana med?! Sitter verkligen alla och bara lyssnar och säger ja tack och amen när läkare dikterar villkoren?

* teamträff flera läkare/kirurger/specialister

Har du cpap?

Läkaren på bettkliniken frågade naturligtvis. Och svaret är: ”Nej, förihellvette jag är singel!” Skulle hellre dö av andningsuppehåll än att sova med en sån här maskin på en dejt!

Bilden är på två helt främmande personer. Källa: internet.

Hur förklarar man ens att man har en sån mackapär med sig?! ”Jo, jag tänkte stanna och sova över om det blev lite mysigt…”?

Jag skulle verkligen vilja ha semester.

Från mitt liv. Från provtagningar, läkarbesök, utredningar, tabletter med biverkningar, värk, droppställningar.

Är så trött och less nu. Nästa år ska bli mitt år! (Ja, jag vet att jag sa det förra året också…) 

Ansiktsbehandling FTW!

Bokade in en ansiktsbehandling för att ha något att se fram emot när jag låg med dropp.


Igår var det dags. Ansiktsbehandlingen tog två timmar. Jag somnade, och sov en av dem! Vaknade av att någon snarkade. Det var visst jag! 

Har fått mig ett järn!

Idag fick jag järn intravenöst. Hoppas jag blir piggare och mår bättre snart! 

Ibland skämmer jag bort mig med spa-besök. Ibland med besök på vårdcentralen!

Hela proceduren tog en timme ungefär. Blodtrycket kollades före och efter. Själva behandlingen tog 20 min, sen fick jag vänta ett tag innan de släppte hem mig.

Klimakteriet.

Jag är snart där, påpekade moderskeppet idag. Ser rödblommiga, svettiga, arga tanter framför mig.

Skjut mig. Skjut mig nu!