Tag Archives: OJ!

Nota. 1 kg bananer, 2 kg apelsiner.

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig när man ber någon annan handla. På notan stod det 1 kg bananer, 2 kg apelsiner. Han kom tillbaka med 1 kg apelsiner, och 2 kg bananer.

”When life gives you lemons, make lemonade!” har vi väl alla hört?! Men vad f*n gör man med två kilo bananer?!

På tvären i sängen.

Jag ligger ju i en 90 cm säng sedan några månader tillbaka. Med två katter och en liten hund.

Här håller den lilla hunden på att putta mig i golvet vid 2-tiden på natten. 

När hemtjänsten rekommenderar kolodialt silver…

Idag sprack min varmvattenflaska. När den var nyfylld. I mitt knä.

Jävlar va ont det gjorde! Jag hade naturligtvis fyllt den med vatten direkt ur vattenkokaren (trots att man inte ska). Jag hade mina stödstrumpor på, och dem får jag inte av mig utan mycket möda och stort besvär. Så jag drog ner mina tajts och la en kylskåpskall gelekudde på varje lår. Detta såg lite märkligt ut, och när hemtjänsten kom på kvällen för att ta av mig stödstrumporna så undrade hon ju förståss vad som hänt. När jag berättade för henne så upplyste hon mig om att jag skulle ha strukit på äggvita eller kolodialt silver* direkt på brännskadorna! Jag höll masken. Det gjorde Åsa också, hon var här på fika.

Kolodialt silver är inte lagligt att sälja i Sverige! Och jag tvivlar på att det är okej att en kvinna anställd vid ett hemtjänstföretag går runt med sin foliehatt på och propagerar för det. Imorgon ska jag ringa hennes chef. Sorry. Men, det här är faktiskt farligt!

* Varför är det inte tillåtet att sälja kosttillskott med kolloidalt silver?

Efsa (den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerherhet) har inte kunnat utvärdera om kosttillskott med kolloidalt silver är säkert att konsumera, bland annat beroende på att underlaget är ofullständigt. Det innebär i sin tur att kolloidalt silver inte finns med i EU:s förordning med ämnen som är godkända att ingå i kosttillskott.

Tänk om ortopeden och FK kunde hålla reda på sitt?! Har fullt upp med mitt.

I mitten av februari talade jag med en läkare vid ortopeden om att förlänga min sjukskrivning. Han ringde och noterade vad jag upplevde som problem som gör det omöjligt att börja arbeta då den tidigare sjukskrivningen gick ut 26/1.

I förrgår mailade jag ortopeden och undrade var läkarintyget tagit vägen. Fick till svar att ”de fått tillbaka intyget då jag uppgett fel adress”. Sen läste sköterskan på kuvertet och insåg att de missat en etta och skickat läkarintyget till fel adress det var därför de fått tillbaka det! Varför de inte kontrollera min adress eller kontaktat mig då läkarintyget kom tillbaka kunde inte sköterskan svara på. Inte heller på min fråga om Försäkringskassan börjat med telepati, så de visste att jag fått ett läkarintyg. Idag kom läkarintyget till slut! Det tog tre veckor!

Ringde min handläggare på Försäkringskassan för att fråga om man ska skicka in kvitton i original, kvittokopior, eller inga kvitton alls när man söker en viss sorts ersättning för merkostnad? Fick det fantastiska svaret (via hans kollega, då han inte har behörighet att handlägga mitt ärende) att ”du blir kontaktad med alla uppgifter när du skickat in ansökan”. Gah! Fattar de hur mycket papper och kvitton jag har?! Jag vill kunna förbereda allt innan jag ansöker.

På min andra fråga ”hur överklagar jag sänkningen av min ersättning?” kunde han inte heller svara, och den kluriga frågan ska han återkomma med svar på på fredag eftermiddag. Jag har inte fått vård inom vårdgarantin, och jag har till och med ringt och bett min dåvarande handläggare på Försäkringskassan om hjälp att stöta på läkarna så att jag skulle bli opererade snabbare än efter 10 månader och 2 veckor. Tycker jag har gjort allt jag har kunnat för att bli opererad i rimlig tid! Och motsätter mig därför att få sänkt ersättning då jag varit sjukskriven mer än ett år och det beror på sköterskebrist.

Så kom uträkningen från socialtjänsten på vad jag ska betala för min hemtjänst. Jag har haft hjälp med städning två gånger i månaden, och daglig hjälp att ta på och av mina stödstrumpor och strumpor sedan i november. Då ingen räkning har kommit så frågade jag en biståndshandläggare förra veckan vad jag ska betala. Hon trodde att jag hade för låg inkomst så jag skulle slippa betala. Hon trodde fel. Jättefel. Idag kom uträkningen. Jag ska betala 1001 kr/månaden. Nu har jag verkligen inte råd att vara sjukskriven längre!

Säg hej till Gudrun!

Sedan Siv lämnade in för en månad sedan har jag finkammat nätet efter en snäll marsvinshona med några år på nacken. Det var vissa egenskaper jag sökte. Hon måste vara tam, hon måste gå med minst ett annat marsvin (har svårt att tro att ett ensam-marsvin skulle anpassa sig till att bo med ett annat marsvin som är lite småmesigt), hon skulle gärna vara vuxen och – framför allt – vara snäll!

170107_01
Bild från Gosarnas Marsvins hemsida.

Jag hittade Gudrun ganska omgående. Gudrun är född i augusti 2014. Hon uppfyllde alla mina krav! Eller vad sägs om marsvinshemmets beskrivningen av henne; Gudrun är en vän liten varelse som aldrig skulle ta ton, hon vill vara alla till lags och togs emot med öppen famn i flocken med sitt milda och lugna sätt. Gudrun har bott med sin raska dotter och önskar nu ett mer likasinnat sällskap, som inte vill tjafsa om allt utan bara njuta av mat och långa sköna mysstunder. Hon skulle kunna flytta med vem som helst ur flocken, dock inte Sixxan som också är en ganska tuff brud, lite för tuff i Gudruns smak. Gudrun är alltid snäll och vill gärna vara med i famnen, där det är gosigt och härligt tycker hon.
Det enda kruxet var att Gudrun bodde i Norrtälje. 7 mil bort. Jag varken kan eller får köra bil efter operationen. Jag kollade runt en vecka till. Kontaktade flera marsvinsuppfödare i Stockholm på måfå. Det fanns i december en uppsjö av långhåriga marsvin och skinny pigs. Jag ville ha en släthårig, teddy eller virvel. Tyckte det var lite meckigt med Sivs pälsvård, jag har aldrig dragits till så långhåriga djur, varken katter, hundar, eller marsvin med en massa päls tilltalar mig annat än rent estetiskt. Det fanns även några honor i Stockholms området som bott själv, men de vågade jag ju inte chansa på, vem vet hur de läser ett annat marsvin när de inte kan språket riktigt.

Så jag tingade Gudrun utan att ha en aning om hur jag skulle ta mig de 7 milen och hämta hem henne. Sen blev det jul. Majsan fick hänga med på julafton. Hon blev tuffare och tuffare. Från att ha gått bakom Siv, till att helt plötsligt gå på helt egna upptäcktsfärder på bara någon vecka kändes skönt. Jag var rädd att hon skulle deppa ihop och sluta äta när hon blev själv.

Frågade Åsa om hon och Hasse ville följa med på en utflykt, och de var inte sena att haka på. Så dagen då det vräkt ner snö ett dygn och varnades för trafikkaos gav vi oss iväg. Jag laddade med filt, mössa, vantar, kaffetermos, clementiner och Nutrilett shakes ifall vi skulle bli stående i nån snödriva.

170107_03

170107_02

När vi väl hittade fram så visade det sig att vi kommit till marsvinsparadiset på jorden! Det här är bilder på honornas bur! Sen fanns det en bur med honor med ungar, en bur med hanar, en bur med några kaniner, en bur med äldre damer på palliativ vård. Jag kan verkligen rekommendera att köpa/adoptera marsvin från Gosarnas marsvin. Stället var rent och fräscht och djuren hade väl tilltagna burar med en massa roliga spångar, hus, tunnlar och annat kul att sysselsätta sig med.

170107_04
Gudrun, en träbit (som jag många gånger misstagit för Majsan då Siv och Majsan och träbiten var lös på köksgolvet) och Majsan.

På bilden ovan har Gudrun och Majsan spenderat en kväll, en natt och en förmiddag i fred. Sekunden efter så börjar de låta. De gnisslar tänder och morrar, och ljudet tilltar. Så rusar Gudrun mot Majsan! Majsan springer så fort hon kan, men efter några varv runt buren orkar hon inte mer utan lägger sig ner på sidan. Detta stoppar inte Gudrun som fortsätter att gå till attack! Det är inga problem att stoppa Gudrun. Hon backar självmant så fort jag sätter handen framför henne. Majsan ligger kvar på sidan och jag tror att hon ska dö av skräck! Jag får fram transportburen, som Majsan älskar, och lägger i halm och hö i den. Gudrun låter bli Majsan medan jag pysslar på. Jag placerar Majsan i transportburen med mat, vatten och grönsaker och ställer den ovanpå den stora buren. Den stora buren som Gudrun är kvar i. Känner mig mycket besviken, och lite deprimerad. Jag som gjort en massa bakgrundskoll! Om jag hade tänkt mig ett mördar-marsvin hade jag ju kunnat ta vilket random marsvin som helst i Stockholm! Då hade jag ju inte behövt åka 14 mil för att köpa Gudrun!

Så den lilla söta väna varelsen är stressad, alternativt ett mördar-marsvin. Jag hoppas på det förstnämnda. Jag har haft Majsan lös på vardagsrumsgolvet sedan detta hände. Gudrun sitter kvar i stora buren. Båda har suttit i knä och kollat på TV och gosat, dock inte samtidigt.
Har en massa hönsnät, så nu ska jag bygga en mellanvägg så de kan lära känna varandra utan att blodvite kan uppstå. De får två veckor på sig att bli vänner. Om det inte funkar så måste jag nog lämna tillbaka Gudrun. Men jag hoppas att de ska blir kompisar så hon kan få en liten triangel!

Guldturban.

Jag köpte en guldfärgad turban på Indiska här om dagen. 

Bilden stulen från internetz.

Känner mig lite så här när jag har den på mig.

Drömskorna!

Det kan hända att jag sover med mina nya, fina skor på mig i natt. 

Inte för att jag fryser om fötterna. Mer för att jag inte får ner dragkedjan med griptången.