Tag Archives: Onödigt!

Frans- och brynfärg, del II.

Förra veckan klev jag ju in på Harmony Beauty & Spa dagen innan jag hade bokat. Idag gjorde jag tvärt om. Jag satt hemma när det var dags för mig att vara på salongen! Fick ett samtal 10 minuter efter att jag lämnat ifrån mig mitt betalkort till Olivia som farit för att handla åt mig, så jag kunde inte åka iväg. Det löste sig med en ny tid om jag kunde tänka mig att få mina fransar och bryn färgade medans någon annan låg med ansiktsmask? Och självklart! Jag var bara tacksam att få en ny tid inom en vecka!
Det var ungefär vid den här tiden kom jag på att jag skulle ha varit vid Hötorget för flera timmar sedan för att hämta upp en fågelbur jag köpt av Jenny på Instagram! Buren levererades från Aneby. (Har ingen aning om vart det ligger, men jag vet bestämt att det inte ligger nära!) Skrev till Jenny, och hon erbjöd sig att svänga förbi med den! Problemet var bara att Jenny skulle passera samtidigt som jag satt på bussen till salongen. Kollade med kvinnan på salongen om det gick bra att buren lämnades där, och det gjorde det. Så vi bestämde att hon skulle lämna den på salongen dit jag skulle.

Här ligger salongen som verkligen tar hand om nya, förvirrade kunder!

For till salongen i tid. I så god tid att jag kunde köpa med mig en bukett rosor för att visa min uppskattning. Jag är ju inte så här disträ, dagvill och förvirrad – det är ju värken, sömnbristen och morfinet som ställer till det för mig nu. Då det här var mitt första besök (andra om man ska räkna dagen förra veckan då jag knatade in en dag för tidigt) så de visste ju inte annat än att jag är mer än lovligt förvirrad.

Nu är ögonbrynen plockade och färgade! Kvinnan som lovat att det var ok med bur-leveransen hade inte berättat det för kvinnan som utförde min behandling, så hon blev jättebrydd när det dök upp en fågelbur när jag låg där på britsen!
De kommer nog aldrig att glömma mig på den salongen, det kan jag lova! För att de inte ska tveka på vem jag är så strulade det när jag skulle betala också, som grädde på moset. Jag hade inte genomfört en transaktion mellan mina banker som jag påbörjade i fredags så jag hade 41 kronor och 83 öre på kortet. Det hela löste sig med Swish som tur var. Och ja, jag kommer att gå tillbaka dit!

Utflykt till SöS.

I dag har jag, i sann pensionärsanda, haft en sak inbokad. Inte flera. En. Och det visade sig vara en väldig tur. Jag tog nämligen fel på tiden och dök upp på SöS två timmar och 28 minuter innan jag skulle varit där. Fikade lite. Väntade.
När det var 30 minuter kvar att vänta kom en sköterska ut i väntrummet och meddelade att min läkare var cirka 30 minuter försenad. Mer väntan.
Själva undersökningen tog nästan en timme. Jätteintressant! Bra läkare. Han var förtroendeingivande och tog sig tid att visa på både röntgenplåtar och en skelett-hand.

Sen skulle jag ta mig hem. Var så trött efter allt väntrumshäng och lite omtumlad av det jag fått se och höra om min lilla hand, att jag inte hittade hem. Satte mig på en buss och glömde att hoppa av vid någon av de tre hållplatser där jag hade möjlighet att byta till rätt buss. Så jag hoppade av, gick över vägen och åkte tillbaka. Hela vägen till SöS! Jag glömde att hoppa av igen! Hoppade av bussen och började om. Lyckades äntligen kliva av vid rätt hållplats! Hela utflykten tog ganska precis fem (5) timmar! Om jag åkt i rätt tid dit, och klivit av bussen på vägen hem hade det tagit max tre timmar. Jag behöver verkligen en personlig assistent! Eller opersonlig. Eller bara en vuxen som kan följa med mig dit jag ska och hem igen.

Jag har rätt till sjukresa med taxi till och från läkarbesök. Men jag glömde att beställa det i tid.

Säg hej till Gudrun!

Sedan Siv lämnade in för en månad sedan har jag finkammat nätet efter en snäll marsvinshona med några år på nacken. Det var vissa egenskaper jag sökte. Hon måste vara tam, hon måste gå med minst ett annat marsvin (har svårt att tro att ett ensam-marsvin skulle anpassa sig till att bo med ett annat marsvin som är lite småmesigt), hon skulle gärna vara vuxen och – framför allt – vara snäll!

170107_01
Bild från Gosarnas Marsvins hemsida.

Jag hittade Gudrun ganska omgående. Gudrun är född i augusti 2014. Hon uppfyllde alla mina krav! Eller vad sägs om marsvinshemmets beskrivningen av henne; Gudrun är en vän liten varelse som aldrig skulle ta ton, hon vill vara alla till lags och togs emot med öppen famn i flocken med sitt milda och lugna sätt. Gudrun har bott med sin raska dotter och önskar nu ett mer likasinnat sällskap, som inte vill tjafsa om allt utan bara njuta av mat och långa sköna mysstunder. Hon skulle kunna flytta med vem som helst ur flocken, dock inte Sixxan som också är en ganska tuff brud, lite för tuff i Gudruns smak. Gudrun är alltid snäll och vill gärna vara med i famnen, där det är gosigt och härligt tycker hon.
Det enda kruxet var att Gudrun bodde i Norrtälje. 7 mil bort. Jag varken kan eller får köra bil efter operationen. Jag kollade runt en vecka till. Kontaktade flera marsvinsuppfödare i Stockholm på måfå. Det fanns i december en uppsjö av långhåriga marsvin och skinny pigs. Jag ville ha en släthårig, teddy eller virvel. Tyckte det var lite meckigt med Sivs pälsvård, jag har aldrig dragits till så långhåriga djur, varken katter, hundar, eller marsvin med en massa päls tilltalar mig annat än rent estetiskt. Det fanns även några honor i Stockholms området som bott själv, men de vågade jag ju inte chansa på, vem vet hur de läser ett annat marsvin när de inte kan språket riktigt.

Så jag tingade Gudrun utan att ha en aning om hur jag skulle ta mig de 7 milen och hämta hem henne. Sen blev det jul. Majsan fick hänga med på julafton. Hon blev tuffare och tuffare. Från att ha gått bakom Siv, till att helt plötsligt gå på helt egna upptäcktsfärder på bara någon vecka kändes skönt. Jag var rädd att hon skulle deppa ihop och sluta äta när hon blev själv.

Frågade Åsa om hon och Hasse ville följa med på en utflykt, och de var inte sena att haka på. Så dagen då det vräkt ner snö ett dygn och varnades för trafikkaos gav vi oss iväg. Jag laddade med filt, mössa, vantar, kaffetermos, clementiner och Nutrilett shakes ifall vi skulle bli stående i nån snödriva.

170107_03

170107_02

När vi väl hittade fram så visade det sig att vi kommit till marsvinsparadiset på jorden! Det här är bilder på honornas bur! Sen fanns det en bur med honor med ungar, en bur med hanar, en bur med några kaniner, en bur med äldre damer på palliativ vård. Jag kan verkligen rekommendera att köpa/adoptera marsvin från Gosarnas marsvin. Stället var rent och fräscht och djuren hade väl tilltagna burar med en massa roliga spångar, hus, tunnlar och annat kul att sysselsätta sig med.

170107_04
Gudrun, en träbit (som jag många gånger misstagit för Majsan då Siv och Majsan och träbiten var lös på köksgolvet) och Majsan.

På bilden ovan har Gudrun och Majsan spenderat en kväll, en natt och en förmiddag i fred. Sekunden efter så börjar de låta. De gnisslar tänder och morrar, och ljudet tilltar. Så rusar Gudrun mot Majsan! Majsan springer så fort hon kan, men efter några varv runt buren orkar hon inte mer utan lägger sig ner på sidan. Detta stoppar inte Gudrun som fortsätter att gå till attack! Det är inga problem att stoppa Gudrun. Hon backar självmant så fort jag sätter handen framför henne. Majsan ligger kvar på sidan och jag tror att hon ska dö av skräck! Jag får fram transportburen, som Majsan älskar, och lägger i halm och hö i den. Gudrun låter bli Majsan medan jag pysslar på. Jag placerar Majsan i transportburen med mat, vatten och grönsaker och ställer den ovanpå den stora buren. Den stora buren som Gudrun är kvar i. Känner mig mycket besviken, och lite deprimerad. Jag som gjort en massa bakgrundskoll! Om jag hade tänkt mig ett mördar-marsvin hade jag ju kunnat ta vilket random marsvin som helst i Stockholm! Då hade jag ju inte behövt åka 14 mil för att köpa Gudrun!

Så den lilla söta väna varelsen är stressad, alternativt ett mördar-marsvin. Jag hoppas på det förstnämnda. Jag har haft Majsan lös på vardagsrumsgolvet sedan detta hände. Gudrun sitter kvar i stora buren. Båda har suttit i knä och kollat på TV och gosat, dock inte samtidigt.
Har en massa hönsnät, så nu ska jag bygga en mellanvägg så de kan lära känna varandra utan att blodvite kan uppstå. De får två veckor på sig att bli vänner. Om det inte funkar så måste jag nog lämna tillbaka Gudrun. Men jag hoppas att de ska blir kompisar så hon kan få en liten triangel!

Svalt en tandpetare. Kan hända att jag dör nu. Farväääl.

I morse klev jag upp tidigt för att åka in till stan och vaxa benen. Så tidigt att jag tog en kopp kaffe i farten. När jag kom in till stan hörde Tessan av sig och ville fika. Så, efter benvaxningen satte vi oss ner på ett fik. Jag köpte en macka och en kopp kaffe. Då vi inte setts på en vecka hade vi massor att surra om! Helt plötsligt känner jag hur jag får någonting vasst i halsen. ”Fiskben”, lyckades jag flämta fram medans jag harklade mig och svalde. Tog lite kaffe och försökte svälja ner fiskbenet med. Det hade fastnat bakom tungan och var jätte vasst mot örat till. Sen kom jag att tänka på att jag inte åt fisk… Tessan föreslog att jag skulle försöka få upp det igen, så jag gick till toaletten. Som var låst. Med kod. Fick snabbt koden av en tjej bakom disken och lyckades få tränga mig före en tjej som väntat jättelänge (då hon inte fattat att det var kodlås). Böjde mig över toaletten och körde ner fingrarna i halsen. Då gled fiskbenet ner i magen. Jag kände det hela vägen ner till mellangärdet.
När jag kom ut till Tessan igen så kom jag ihåg att jag tagit ut några tandpetare. Jag hade lagt dem på tallriken med mackan, och när jag tog dem från tallriken så var det en plast som var tom. Vilket jag tyckte var märkligt då jag vet att jag lagt tillbaka tomplast i tandpetarbehållaren och bara tagit inplastade tandpetare. Jag har alltså svalt en vass tandpetare på 5 cm!
Tessan skrattade så hon nästan kissade på sig! Vilket jag också skulle hade gjort, om det inte gjorde så jä*la ont i halsen. Ringde Cecilia, hon har haft småbarn och jobbar på apotek. Tänkte att hon hört och sett det mesta. Men hon kunde inte svara. Ringde 1177 och fick tala med sköterskan Simon, som frustade att det ”inte var en ovanlig fråga, men han hade inget bra svar på vad jag skulle göra!”
Så jag gjorde det enda rätta, ringde min kompis Annelie som är veterinär. Om det är några varelser som sväljer vassa, konstiga saker så är det hundar! Hon tipsade om sparris, eller annan mat med långa fibrer som kan kapsla in det vassa. Men, jag måste svälja det så helt som möjligt. Inga problem för mig som just svalt en 5 cm lång tandpetare på tvären! Så på vägen hem köpte jag sparris, som jag nu ätit i långa bitar. Hon upplyste också om att trä inte löser upp sig i magen, och att det inte syns på en vanlig slätröntgen. Nu är det bara att hoppas att tandpetaren kommer ut den naturliga vägen, på rätt ledd!

Sängram nummer två.

Jag budade hem järnsäng nummer två för drygt en vecka sedan på Tradera. Betalade direkt, och har sedan förväntansfullt väntat med ett mail från Schenker om var jag kan hämta ut den. I går kom jag på att jag inte fått någon bekräftelse på att min betalning gått fram, så jag mailade säljaren och frågade om betalningen kommit fram och om de skickat sängen. I morse fick jag svar att de ”håller på att leta efter bästa möjliga transportsätt. Vi återkommer inom kort.” Jag fattade ingenting av det svaret, då jag betalat 999kr för transport med Schenker… vilket jag även påtalade. Då fick jag till svar att ”skickas den med Schenker kommer den hamna på terminal, långt från din adress. Återkommer då vi funnit det bästa alternativet.”
Då jag har fått en preliminär operationstid den 13 september vill jag gärna ha järnsängen hemma innan dess. Jag kan ju inte be någon att hämta ut den hos något Schenker-ombud och baxa hem den till mig, bestämma om jag tycker att den är bra och lägga ut och sälja min befintliga sängram till försäljning samt fixa så att allt är klart när jag kommer hem från sjukhuset. När jag kommer hem från sjukhuset kommer jag inte att kunna hålla på sälja saker på Blocket och trixa. Kort sagt, det brann!
Mailade tillbaka och frågade om de kunde tänka sig att skicka sängen med Bussgods till Västberga, som inte alls är långt hemifrån. Och jag måste ju låna bil för att få hem den var den än hamnar! Jag kan inte direkt ta sängsidorna på bussen. Fick inget svar. Ringde upp och fick tala med en kille som inte hade hand om just min transport, han lovade att killen som hade det skulle ringa upp. Googlade under tiden, och såg att Schenkerterminalen ligger i Spånga. Vilket är på vägen hem om jag åker till Norrort och lånar mammas bil. Så jag mailade och föreslog Schenkerterminalen i Spånga. Fick inget svar. Ringde upp igen, och killen som hade hand om min transport var fortfarande upptagen.

När jag lagade middag ringde han. Han hade tusen ursäkter, de hade tänkt köra en transport till Malmö, via Göteborg och Stockholm med egen bil, men den bilen gick sönder. Och den mindre bilen var upptagen och… Där fick jag stopp på honom och förklarade att jag budade på en Tradera-annons med två alternativ; avhämtning i Östersund inom 2 dagar, eller transport med Schenker. Jag valde (naturligtvis) Schenker då jag inte hade lust att hyra en bil och köra 111 mil för att hämta sängramen. Det var jättegulligt att de försökte lösa transport hem till dörren, men då måste de ju föra en dialog med kunden! Jag kalkylerade med att transporten skulle ta drygt en vecka när jag budade. Om jag inte hört av mig vette Gudarna när sängramen dykt upp. Nu kommer den imorgon efter lunch! Och gissa vem som har direktnumret till chauffören? Nu lämnar jag inget åt slumpen! Det har jag inte tid med.

Siv och Majsan peppar för semester!

160612_01

Bokade en biljett upp till Sundsvall förra veckan. Gick in på SJ’s lågpriskalender. Hittade en resa med snabbtåg, inga byten, 195kr. Köpte utan att ens fundera över restiden. Resa utan byten brukar ta 3 timmar och 48 minuter. Resan i morgon tar en evighet! Eller vad sägs om nästan 7 timmar? Plus tiden det tar att åka till centralen, och sedan från centralen. Tussen ska inte med på den här resan, som tur är. Men Siv och Majsan ska med. Deras premiärtur med tåg tar dubbelt så lång tid som det brukar göra. När jag ställde i ordning deras transportbur och ställde ner den på golvet i dag så var de snabbt inne och provsatt den. Känns ju skönt att de gillar transportburen!

160612_02

Majsan kommer nog att sova i den i natt. Lilla prinsessan på ärten! På tisdag ska jag svänga in på mitt gamla jobb och hämta en stor bur som Erica donerar till tanterna. Min förhoppning är att det ska vara så pass varmt ute i sommar att de ska kunna vara ute på gräsmattan och beta, med bara gallret över sig.

(Fågel)bajs också!

160611_01

Jag plockar alltid upp efter den hund jag är ute och går med. Min hund, eller någon annans spelar liksom ingen roll. Andra ska inte besväras av att jag hänger med hundar och hundfolk. Men, när jag ser de enorma grön/svarta bajskorvarna efter de här eländiga kanadagässen så känner jag mig uppgiven. Hur jag än plockar upp efter Tussen på våra dagliga promenader runt udden så är det ändå massor av fågelbajs i högar större än hans. De sätter sig inte heller på gräset utan skiter överallt. Nu får man kryssa fram på gångvägen för att inte trampa i bajs och halka. Orädda och ilskna är de också. Skitfåglar om du frågar mig!