Tag Archives: orkeslös

Rivstartade anemiutredningen.

08 var jag på fastande provtagning på vårdcentralen för att se hur jag ligger till när det kommer till salt(er?), mineraler och glukos. Känns skönt att veta varför jag är så vansinnigt trött hela tiden. Varför jag har huvudvärk, öronsus, myrkryp i benen och en arm, varför jag är yr och mår lite illa hela tiden. Något som inte känns lika skönt är vetskapen att min reumatolog hela tiden haft provsvaret utan att meddela annat än ”allt ser bra ut, förutom sänkan”. Jag har diskuterat trötthet och huvudvärk med samma reumatolog, och då skickades jag på magnetröntgen av nacken.

‪Gissa vem som har järnbrist?!

‬‪Så jävla gött! Lite järn sen är jag av med trötthet, huvudvärk & myrkryp!‬‪Känns som om jag vunnit på lotteri!‬ Nu har jag just kommit hem från vårdcentralen. Mina järnvärden har varit extremt låga sen slutet av förra sommaren, så nu ska jag på utredning för att se hur mina järndepåer ser ut och hur jag ligger till i salter och mineraler.

Så här fint var det kl 03:19.

Jag googlade ”strypa fiskmås” och spanade ut genom köksfönstret.

Dansk tv.

Nu har jag försök se det här programmet på Play tre gånger. Det är bra! Jag gillar dansk tv. Men jag orkar inte koncentrera mig och läsa, så helt plötsligt fattar jag ingenting!


Jag börjar förstå länder som dubbar sina program…

Jag, en psykologisk enigma.

Det är i alla fall vad min psykolog kallar mig. Vi har träffats två gånger. Han är bra. Jag känner att jag behöver bekräftelse på att jag tacklar läkare, försäkringskassan, jobb, sjukskrivning och allt annat som bara hopar sig på ett bra sätt. Hoppas att han kan ge mig verktyg att fortsätta hålla huvudet ovanför ytan.
Jag bad honom förklara den här enigma-grejen, och han sa att jag visar exakt alla tecken på utmattning, jag ligger dessutom väldigt högt i alla skattningsgrader. Och ändå ser han en stark och positiv kvinna i en stol framför sig. Det han sa är precis vad jag känner. Om jag skulle börja fundera över allt som kan gå åt helvete och känna efter skulle jag nog ligga i fosterställning på golvet. Nu har jag inte lust med det utan väljer att fokusera på allt som är roligt i mitt liv! Inte räckan av specialistläkarbesök, specialist sjukgymnast, vanlig sjukgymnast, magnetkameraröntgen, nervbaneutredning, handoperation, sömnproblem, situationen på min arbetsplats, att jag aldrig ser slutet på den här j*vla sjukskrivningen osv…

Jag känner mig privilegierad. Och deppig.

Ser på Gatans Kör. Kan inte hålla tårarna tillbaka när körmedlemmarna berättar om hur de sover på 7Eleven och McDonalds. Hur de inte har tillgång till något natthärbärge utan måste gå via Socialtjänsten för att få någonstans att sova. Ser hur alla bara går förbi dem när de står för att dela ut gratisbiljetter till deras framträdande. Jag skäms över hur folk beter sig!

I nästa program på tablån träffar Musse en kille utan armar, som smidigt stoppar ner sin mobil i innerfickan på jackan. Där blir jag avbruten av Tussen som sitter vid ytterdörren och gäspar ljudligt för att påkalla uppmärksamhet. Dags att gå ut.

170208_07

Jag blir irriterad när jag upptäcker att jag glömt att ta på mig vantar när jag är inne i hissen. Irriterad för att det är så bökigt att hålla i kryckorna och låsa upp. Och mycket riktigt, kryckorna rasar i stengolvet så det skramlar. Jag är så dödligt less på dem! Irriterad över att det är bökigt att rasta hunden med kryckor. Irriterad över att jag nästan tappade kryckan mitt i en bajshög förut när vi var ute på promenad. Jag vinglade på ett ben för att plocka upp efter trasselhunden när ena kryckan gled iväg på min hala täckjacka. Lovar att jag nog hade dödat första bästa hundägare jag sett om jag fått bajs på kryckan! Jag har bara haft dem några månader, och jag ska snart vara av med dem (hoppas jag). Jag har ingen anledning att gnälla! Jag har ett fint hem och och ett jobb att gå tillbaka till när jag är arbetsför. Ändå känner jag mig deppig över mitt liv.

Tänk om ortopeden och FK kunde hålla reda på sitt?! Har fullt upp med mitt.

I mitten av februari talade jag med en läkare vid ortopeden om att förlänga min sjukskrivning. Han ringde och noterade vad jag upplevde som problem som gör det omöjligt att börja arbeta då den tidigare sjukskrivningen gick ut 26/1.

I förrgår mailade jag ortopeden och undrade var läkarintyget tagit vägen. Fick till svar att ”de fått tillbaka intyget då jag uppgett fel adress”. Sen läste sköterskan på kuvertet och insåg att de missat en etta och skickat läkarintyget till fel adress det var därför de fått tillbaka det! Varför de inte kontrollera min adress eller kontaktat mig då läkarintyget kom tillbaka kunde inte sköterskan svara på. Inte heller på min fråga om Försäkringskassan börjat med telepati, så de visste att jag fått ett läkarintyg. Idag kom läkarintyget till slut! Det tog tre veckor!

Ringde min handläggare på Försäkringskassan för att fråga om man ska skicka in kvitton i original, kvittokopior, eller inga kvitton alls när man söker en viss sorts ersättning för merkostnad? Fick det fantastiska svaret (via hans kollega, då han inte har behörighet att handlägga mitt ärende) att ”du blir kontaktad med alla uppgifter när du skickat in ansökan”. Gah! Fattar de hur mycket papper och kvitton jag har?! Jag vill kunna förbereda allt innan jag ansöker.

På min andra fråga ”hur överklagar jag sänkningen av min ersättning?” kunde han inte heller svara, och den kluriga frågan ska han återkomma med svar på på fredag eftermiddag. Jag har inte fått vård inom vårdgarantin, och jag har till och med ringt och bett min dåvarande handläggare på Försäkringskassan om hjälp att stöta på läkarna så att jag skulle bli opererade snabbare än efter 10 månader och 2 veckor. Tycker jag har gjort allt jag har kunnat för att bli opererad i rimlig tid! Och motsätter mig därför att få sänkt ersättning då jag varit sjukskriven mer än ett år och det beror på sköterskebrist.

Så kom uträkningen från socialtjänsten på vad jag ska betala för min hemtjänst. Jag har haft hjälp med städning två gånger i månaden, och daglig hjälp att ta på och av mina stödstrumpor och strumpor sedan i november. Då ingen räkning har kommit så frågade jag en biståndshandläggare förra veckan vad jag ska betala. Hon trodde att jag hade för låg inkomst så jag skulle slippa betala. Hon trodde fel. Jättefel. Idag kom uträkningen. Jag ska betala 1001 kr/månaden. Nu har jag verkligen inte råd att vara sjukskriven längre!