Tag Archives: släkten är värst!

Prokrastineringsdrottningen har deklarerat!

Jag är helt enkelt fantastiskt bra på att skjuta upp saker. Världsklass helt enkelt. Bara några veckor sen. Säg ingenting till mamma!

Jag är dubbelmoster!

I dag föddes han! Som vi längtat efter dig, lilla barn! Tio fingrar, tio tår. En massa hår och en mycket stolt moster.

Sannas soffa får vänta.

Sitter uppkrupen i min egen soffa, istället för i Sannas soffa i Göteborg. Resan till Sanna har jag sett fram emot länge, men i sista stund fick jag avboka. Det kändes viktigt att vara med på morfars begravning. Hälsa på mormor, och träffa släkten. Att åka från Sundsvall till Göteborg, via Stockholm blev för mycket för den här kroppen. 

Dagen då morfar somnade in.

Morfar som lärde mig köra traktor och backa med skotersläpet. Morfar som på nåt sätt bygde om en gammal tvättmaskin till golvvärme i garaget och som, till mormors förtret, satte hjul på en köksstol som han hade i samma garage.

Han var gammal. Och sjuk. Men kommer alltid vara saknad.

Ni kan ge mig guld, myrra, en enhörning…


Det här är det finaste jag någonsin fått! Grus har satt ribban med sin fina present till moster som han pypplat.

Men, vafaan!

Det dunsar på hallmattan. Tussen galopperar iväg, och kommer tillbaka med en jiffy-påse i munnen. Lite smått gnyende låter han påtala att det är bökigt att bära.

Anade vem det kom ifrån, baserat på skrivstilen på framsidan (Moster Carina!).

När jag läste på baksidan var jag övertygad! Så typiskt!

Uppdatering: Moster C nekar i sten. Kl 23:58 kommer jag på att det kan vara från Kerstin… OCH DET VAR DET! 

Stormen Gudrun.

Idag åker hon tillbaka till marsvinsomplaceringshemmet. Tre gånger har hon oprovocerat flugit på Majsan, som vid alla tillfällen, på alla sätt visat sin underkastelse. Sist provade jag och mamma att släppa dem i badrummet. Stor yta, inget att bråka om i form av matskålar, hus, eller ens en grop i marken (då kaklet ligger slätt på golvet). Det gick bra i någon timme. Majsan var fram och nosade på Gudrun. Gudrun satt still och nosade tillbaka. Majsan gick omkring. Gudrun satt mest still. Mamma och jag vek lakan i badrummet, ja det är så stort, och allt var lugnt. Vi lämnade dem där på golvet med dörren öppen och efter någon timme skriker Majsan hjärtskärande! Gudrun har då trängt in henne i ett hörn. Hon står bredbent och kissar och morrar åt Majsan som vänder bort ansiktet. Mamma fick lyfta bort Gudrun och sätta henne i buren igen. Jag mailade marsvinshemmet direkt och vi kom överens om att de tar tillbaka Gudrun idag. Majsan springer runt på vardagsrumsgolvet och lever livets glada dagar, medans Gudrun sitter i buren.