Jag har svårt att hålla mig vaken.

Jag har också svårt att sova, hur det nu går ihop. Ser lite suddigt. Mår lite illa. Har kollat mitt järnvärde. Var säker på att det var lågt, men läkaren ringde i fredags och meddelade att det var en bit över lägsta värde.

På måndag har jag telefontid med reumatologen. På tisdag ska jag träffa min husläkare.

Kanske lika bra att gå på cellprovstagning och mammografi, så är 43-årskontrollen klar liksom.

Annonser

Väger Vännerna.

Det är viktigt att Rachel och Phoebe går upp i vikt. Och Monica behöver gå ner i vikt. Inte det enklaste att banta ett marsvin när de två andra i samma bur behöver gå upp!

Började med Monica, hon har faktiskt gått ner lite! Hon vägde 1041 gram 7/2 och har nu gått ner till 1012 gram (29 gram). Dels tror jag att det beror på att hon har lite livligare burkamrater nu än hos uppfödaren. Dels tror jag det beror på att hon mest bara får hö. Jag tar ut henne ur buren några gånger om dagen och gosar medans småtjejerna får äta pellets.

Nästa ut på vågen var Phoebe. Hon vägde 415 gram sist jag vägde henne, 5/2. Nu har hon gått upp till 432 gram (17 gram).

Pyttelilla Rachel gick ner första dygnet. Nu har hon gått upp 5 gram, från 322 gram 5/2 till 327 gram. Det går sakta uppåt för detta lilla yrväder.

Kan inte sova.

Frösår lite chili och röd spetspaprika istället.

Överst: röd chili. Mitten: gul chili. Nederst: röd spetspaprika.

Mina Vänner

PappaHutten kom med bästa namnförslaget, säg hej till (från vänster) Pheobe, Rachel och Monica.

Gör stan med syrran och morsan.

Mammas födelsedagspresent till oss,

tårta på Vete Katten

och Brolle på Göta Lejon. Följt av middag på stan.

Den Stora Marsvinsjakten, del 2.

Så en förmiddag så dog även Bettan! Detta var mycket oväntat då hon bara var 13 månader! Mitt i steget föll hon ihop. Jag lät inte obducera henne, och hittade ingenting som kunde tyda på någonting när jag tittade på henne. Jag tror det var ett medfött hjärtfel. Även hon var som vanligt när jag hade henne i knä kvällen innan.

Då jag nyligen letat som en galning efter Lotta så hörde jag genast av mig till två uppfödare som jag visste hade marsvin att sälja. Den ena, hon jag köpt Lotta av hade precis tingat bort den sista ungen, men hon kunde tipsa om en Klapp-och lekpark i Huddinge där hon visste att de fått ungar som borde vara leveransklara. Jag mailade dem direkt och fick ett nummer att ringa 10 min senare. Det hade en hona kvar att sälja, och kvällen efter begav jag mig till Huddinge och köpte en liten brun virvelhona!

Även denna gång kom Twitter till hjälp då jag inte riktigt hittade. Fick en fantastiskt bra vägbeskrivning hur jag skulle gå och hittade fram på första försöket!

Hela marsvinsligan på Klapp-och-lekparken ställde upp sig för ett gruppfoto! Mamman är näst längst till vänster. Längst till vänster är en grå liten syster som var ursöt!


Mamma Kummin! Hon såg nästan ut som en liten capybara.

Lotta blev jätteglad när jag kom hem med ett litet yrväder i samma storlek! Jag brydde mig inte om att bada dem ens. Men, ett litet problem återstod – namn! Bettan och Lotta skulle ju kompletteras med Kikki. Om jag kallade den här lilla Bettan II skulle det bli B2 vilket för mig är Bananer i Pyjamas. Då Lotta inte direkt lyssnar mer när jag ropar Lotta än när jag ropar paprika eller godis, så bestämde jag mig för att byta trio. Men till vad?!

Frågan kvarstod kvällen efter då jag for mot Akalla för att hämta hem marsvin nummer tre. Min efterlängtade teddyhona. Jag letade länge efter en teddy att ersätta Siv med 2015, men upptäckte snabbt att de inte är så vanliga här omkring. Nu hade Minna, Bettans uppfödare, en teddyhona på snart två år som hon skulle sälja. Ett vuxet djur skulle passa perfekt med småfröknarna som båda är födda i november/december. Någon som kunde vara trygg och föregå med gott exempel. Resan till Akalla gick inte så bra. Jag hittade inte till blå linjen i Solna. Åkte vidare och fick vända. Som tur är så var Slaktarn på väg hem från jobbet. Han stannade på perrongen i Solna och inväntade mig. Han följde även med till Akalla, annars hade jag aldrig hittat!


Det här fotot tog Slaktarn på mig och teddyn när vi var på väg hem från Akalla igen. Kolla blicken!
Slaktarn ledsagade sedan mig till tvärbanan och väntade med mig i regnet så jag inte skulle få för mig att vandra iväg och leta efter en buss.

Väl hemma var det dags för vägning och bad. Teddyn var fet i pälsen och behövde schamponeras enligt uppfödaren, och jag säger inte emot. (Hon behöver även bantas.) Det är ju enklare att sätta ihop vuxna djur med andra individer när de alla har samma doft och alla är blöta och kränkta och har fullt upp med att tvätta sig och inte gruffa.


Här önskar jag att jag inte bara haft två fungerande händer, utan även ett par till! Under själva badet märktes det att teddyn är van att bada och hanteras. Fattas bara annat då hon är svensk utställningschampion. Bruna virveln försökte krypa in under teddyn, och lilla lila hoppade upp på diskbänken vid kranen två gånger! När jag släppte dem i buren så tog teddyn bästa sovplatsen, storlek och ålder går först. Småfröknarna turades om att sova uppe på hörnhyllan och i hammocken. Natten var lugn och så har även dagarna efter varit. De tjattrar och surrar och enda gången det gruffas är när det bjuds på någonting gott. Då försöker lilla lila mota bort bruna virveln. Teddyn bara manglar sig fram.

 

 

Den Stora Marsvinsjakten, del I.

I december dog Majsan, i en aktningsvärd ålder av 9 år.

Den här bilden är från knägoset kvällen innan. Hon var som vanligt, pigg och glad. Protesterade lite när jag klippte klorna, precis som vanligt. Morgonen efter låg hon på sidan i buren. Det såg ut som om hon sov. Sorgligt, men samtidigt så skönt att hon bara somnade in, utan att ha ont eller lida.

Bild på Bettan från samma kväll.

När Majsan dog började Den Stora Marsvinsjakten. Jag finkammade Blocket, mailade alla uppfödare på uppfödarlistan i Marsvinsklubbens Stockholmsavdelning, både de som hade kullar och de som inte hade kullar. Jag la in bevakning på marsvin på Blocket, och plötsligt så hittade jag en kille på som sålde flera små marsvin. Jag tingade två, men fick inte betala handpenning. Han ville absolut leverera marsvinen 10 dagar senare då de var flyttklara (i mellandagarna). Vi sms:ade och allt lät bra. Tills det närmade sig leverans. Då slutade han svara. Både på mail, telefon och sms. Så jag fick börja om. Jag utökade mitt sökområde och mailade marsvinsuppfödare som höll till utanför Stockholm och var beredd att ta tåget till Tierp (bara ett exempel), jag ringde marsvinsuppfödare i Sundsvall, och tänkte att syrran kanske kunde langa en liten marsvinshona när hon skulle ner till mamma och fira jul den 29:e. Men jag gick bet.

Under tiden fick jag underhålla stackars Bettan bäst jag kunde. Hon blev jätteglad när jag gjorde en egen spellista på YouTube med bara marsvinsklipp! När jag firade julafton hos min kusin i Täby varken åt eller drack hon när jag var borta. Ett helt dygn. Vågade inte lämna henne ensam mer efter det.

Till slut fick jag ovärderlig hjälp av Twitter! En Twitterkompis i Skåne engagerade sin fru som är med i marsvinsgrupper på Facebook. Hon fick tag på ett litet marsvin till mig! Jag for till Tensta och hämtade hem Lotta en mörk kväll.


Lotta och hennes pappa, båda lila.


De är väldigt lika, lilla Lotta har lite ljusare ögon bara, och lite guldigare färg. Pappan är mer klart lila.

Lottas mamma var mörkare i färgen. Lotta var så busig och framåt att hon fick sitta i en bur med sin mormor och några andra marsvin. Mamman var så less på henne.

Bettan blev överlycklig när jag kom hem med en liten kompis! Och allt var frid och fröjd i tre veckor.

Fortsättning följer imorgon…