Salstenta imorgon.

Så här har hela helgen sett ut.

Jag är så trött.

Jag är trött när jag vaknar. Och jag är trött när jag går och lägger mig.

I fredags höll jag på att kräkas när jag satte mig upp på sängkanten. Efter 10 timmars sömn! Sov med mätutrustning här om natten. Fick det nedslående resultatet med posten. Under 8,9 timmars sömn har jag 188 apnéavbrott. Etthundraåttioåtta. Bad en vuxen (Kocken) om hjälp (man blir inte listig av att sova dåligt) att räkna, och det blev var tredje minut! Helt galet! Nu fungerar det inte att justera Betty II (min anti-apnébettskena) mer, den är framdragen till max så nu blir det cpap istället. Tur att Kocken älskar mig oavsett. Han bara skrattade åt mig när jag gick och la mig och glömde ta av mig långbyxorna härom kvällen. Jag märkte det först när jag gick för att hämta Betty II, som jag glömt i badrummet.

Jaha. Det här var ju lite pinsamt.

Idag kom en elektriker för att fixa:

Taklampa i Kockens yngsta sons rum

Taklampa i Kockens äldsta sons rum

Taklampa i köket

Taklampa i vardagsrummet

I alla fyra fallen är det dimmers som spökar. I köket framkallar discoblinket nästan epilepsi. I vardagsrummet är belysningen lite oklart ”svajig”, och i grabbarnas respektive rum är det bara svart.

Nu, en och en halv timme senare kan vi bara konstatera att; en takarmatur är trasig, en taklampa har en ej dimbar glödlampa, vardagsrumslampan är hel – men glödlamporna är ej dimbara. Det var bara dimmern i köket som behövde bytas ut.

Jag skäms!

Nu är det bara att ta nya tag, någon gång innan kl 14 ska det komma någon och byta ut den trasiga diskmaskinen mot en ny hel. Och ja, diskmaskinen är trasig! Den pumpar inte ur sig vatten och låter som en kulspruta.

Åter återbesök på Handkirurgen.

Förra veckan var jag däckad i en hemsk förkylning, därför bloggar jag i efterhand om återbesöket på handkirurgen. När jag satt på pendeln kände jag att det var något som inte stämde. Kollade klockan och min kalender, och insåg att jag tänkt helt fel när jag planerat min resa in till SöS! Jag satt i Årstaberg (en pendelstation och en bussresa från SöS) när det var 3 minuter kvar till min tid på röntgen. Jag orkar inte vara så här trött i hjärnan! Men det var inget att få panik över, jag var ju på väg och skulle inte komma fram fortare, hur stressad jag än kände mig. Kom fram 14:03, som planerat av deg-hjärnan, och min röntgentid var 13:35. Min läkartid, efter röntgen, var bokad till 13:50 och min tid hos sjukgymnasten var kl 14:30. Så ingen tid stämde med hur jag tänkt! Och allting blev dessutom ytterligare försenat med en timme, då det var kaos på röntgen pga trafikolyckor. Till sist blev 5 av oss omdirigerade från vårt väntrum till en annan röntgenavdelning.
Jag skämdes enormt när jag kom upp till Handkirurgen, men de var jättegulliga och fixade så jag fick träffa både sjukgymnast och läkare. Jag har någonting i handleden som liksom knastrar. Ingen vet vad det kan vara, så jag har fått remiss till ultraljudsundersökning innan läkaren kan ta ställning till om jag kan börja belasta utan handledsstöd.
Mätning av styrka och rörlighet visade att jag har halva styrkan i vänsterhanden jämfört med högerhanden, och väldigt inskränkt rörlighet. Jag bokade in ett extrapass med sjukgymnasten.

Födelsedag™️, tjohoo! Handledsoperation™️, tjohoo!

Jag unnar mig en taxi till SöS. Lite för att klockan är strax efter 06 och jag åkte fel när jag skulle till KS här om dagen, och lite för att jag fyller år i dag!

Åh, en katt!

Här om dagen klättrade jag upp på en pall och kollade vad som fanns på översta hyllan i garderoben i hallen. Jag hittade min Samsonite-nackkudde som jag sökt med ljus och lykta i några år, och min pälsmössa. Jag la pälsmössan på soffan i hallen och gjorde nåt annat en stund. När jag passerar soffan ser jag pälsmössan och utbrister glatt ”Åh, en katt!”

Mössan är inte ens samma färg som grannkatten, den enda katt som brukar hänga här nu för tiden. Och den andas inte.

Trött, tröttare, tröttast.

I går for jag till gamla KS för del två i fatigue-utredningen. När jag var på väg så fick jag inte riktigt i hop resvägen och tiden. Förra veckans resa till gamla KS gick smidigare, och jag insåg att jag var på väg till SöS! Som tur var så kom jag på det innan jag var framme och kunde hoppa på en buss! Jag kom fram tre minuter före utsatt tid, med andan i halsen och puls som Lille Skutt. Jag hatar att vara så här trött, ofokuserad och disträ.

Väl framme så gick jag och arbetsterapeuten igenom vad jag gjort under den gångna veckan med hjälp av schemat jag fått fylla i. Han tyckte att jag är för hård mot mig själv. Jag gör en massa saker, och kör på lite för hårt. Jag måste tänka på min ork som ett batteri, det går inte att tömma det helt hela tiden utan att fylla på. Jag fick skriva ner hur en bra dag ser ut, och arbetsterapeuten la in två vilopauser den dagen. Innan nästa träff ska jag försöka genomföra den dagen.

Om du var mitt strykjärn, var skulle du vara då?

Så fort jag hittar igen strykjärnet ska ni få en bild på julklänningen! Lovar.

Summering av 2018?

Nja…. Jag vet inte ja… är lite less på sjukhus och nya diagnoser.

2019 kommer att bli toppen! Tro mig.

Vad gjorde du i går Linda?

Jadu… säg vad jag inte gjorde… Nä, det är nog ändå lättare att säga vad jag gjorde! Jag vaknade kl 04 och kunde inte somna om. När klockan var 05-nånting ringde Kockens larm och jag utbrast ”äntligen får jag kliva upp!”. Jag hade ställt ner ljuset på mobilen och legat kvar i sängen och googlat sängbord i två timmar.

Jag hittade en variant som jag gillar. Vet inte om den är för blank bara, gaveln är ”antikig” och sängbordet i mässing. Jag gillar verkligen att det inte står på golvet utan fästs på väggen – lätt att dammsuga under.

När jag klivit upp insåg jag att morgon-tv inte börjat ännu?! Jag brukar verkligen inte vara uppe så här före tuppen. Satte mig i soffan med en kaffekopp och såg på reprisen av Go’Kväll i väntan på Nyhetsmorgon.

Laddade en tvättmaskin och käkade makaroner och köttbullar till lunch kl 09:13, som en byggjobbare! Tänkte ta en stödvila där på förmiddagen, men min kära kusin ringde och var surrig (inte mindre än två gånger!) så det blev ingen vila. Jag la lite torkad Karl Johan i blöt och tog in grytan från balkongen. Ställde den på spisen innan jag klädde på mig och for till Liljeholmen för att köpta gas till brännaren och creme brulée-skålar till kvällens middag. Vi hade nämligen bjudit hem Kockens bror på middag!

Väl hemma igen så hängde jag tvätten innan jag tog tag i berget av kartonger som tornat upp i köket. Det var en massa tejp då alla kartongerna var från olika Tradera-säljare, så det krävdes lite pillande och trampande innan alla kartongerna var platta och tömda på tidningspapper och diverse frigolitjox! Som tur var kom Kocken hem och hjälpte mig.

Kocken tog en snabb stödvila, och jag bytte gardiner i sovrummet, dukade bordet, bäddade sängen, skalade potatis och brände grytan som vi skulle äta ikväll! Hur är det ens möjligt?! Som tur var gick stora delar att rädda över i en annan kastrull, vi hade köpt jättemycket högrev och planerat att frysa in. Men då jag brände några kvadratdecimeter så blev det inte jättemycket att frysa in. Lämnade över kökskaoset till Kocken och vallade snabeldraken genom hemmet innan jag klev in i duschen. När jag var klar hade Kocken styrt upp grytan och förberett efterrätten.

Kockens bror kom, och jag kunde andas ut. Jag hade hunnit allt jag tänkt, och lite mer (läs: bränt mat).

Middagen blev mycket lyckad! Högrevsgrytan var fantastiskt god, köttet formligen föll isär! Såsen var jättegod och potatisen snyggt skalad.

Men, efterrätten var nog ändå min favorit! Knäckigt god creme brulée med hallon.

Jag kan säga att jag somnade så fort jag la huvudet på kudden, med ett leende på läpparna! Kvällen var precis så mysig som jag önskat med god mat, många skratt och mycket värme.