Tag Archives: det är nåt sjukt!

När man inte känner igen sig själv.

Jag har svårt att ta mig för något. Svårt för att prata i telefon. Det enda jag vill är att sova. Och det gör jag. Mycket. Någon säger att hjärnan behöver vila. Att den läker. Jag vet inte vad det är, men jag orkar liksom bara leva några korta timmar per dygn.

Annonser

Komplex PTSD.

Jag är alltså inte på väg att bli helt tokig, det är kroppen som säger ifrån. Har varit på utredning nu. Det känns jätte, jätte jobbigt. Men nödvändigt. Behandlingen börjar nästa vecka.

 

PTSD – post traumatic stress disorder

”Vi provar på ett annat sätt.”

Sa min husläkare igår när jag besökte vårdcentralen. De två veckorna som min utsättning av SSRI-preparatet var tänkt att ta har nu blivit månader och jag har med nöd och näppe lyckats halvera min ursprungliga dos.

Nu ska vi prova med att sätta ut mitt SSRI helt från och med idag, och jag får istället Sertralin. Sertralinet ska jag nu trappa upp i två veckor för att komma ifrån mitt SSRI (Paroxetin). Sen ska jag sätta ut Sertralinet istället, vilket ska vara enklare då det inte är ett lika potent läkemedel. Jag kände mig skeptisk när jag hörde det. Men när jag hämtade ut min nya medicin så reagerade farmaceuten på att jag hade recept på både Sertralin och Paroxetin, då de inte får kombineras. Så jag förklarade hur det låg till, och frågade honom om han hört talas om det förut – och det hade han! Det var ingen vanlig väg att bli av med Paroxetin, men han hade hört om den här varianten i ”extremfall”. Jag hoppas jag inte skrämmer någon med det här inlägget. Jag var otroligt svår att ställa in på SSRI från början, så det är kanske inte så konstigt att det är svårt att sätta ut.

Nu hoppas jag verkligen att det här går vägen! De senaste veckorna har jag fått knapra ångestdämpande på daglig basis för att bara ta mig igenom vaken tid.

Återbesök på handrehab.

Igår var jag på återbesök på handrehab på KS. Jag var där för en månad sedan och gjorde då bland annat ett styrketest.

”Höger hand 121 – max 283 för en fullt frisk kvinna i min ålder. ”Normalspannet” är 127 – 323, (även det friskvärde) så mina 121 är helt okej. Och vänster hand 77 – max 228 för en fullt frisk kvinna, och ”normalspannet” 169 – 334. Vänster hand är alltså väldigt svag.”

Vid återbesöket igår hade jag ökat i handstyrka! Det hade jag inte förväntat mig. Mitt mål med träningen var att bibehålla styrka och rörlighet i väntan på operationen till hösten. Sist mätte höger hans 212, nu 149! Vänster hand mätte 77 sist – nu 129!

Hushålla med resurser.

Det är ju inte min starka sida direkt. Idag har jag inget val. Besök hos husläkare, handrehab och telefontid med reumatolog. Alla tre viktiga. Alla tre svåra att boka om.

Men, jag har i alla fall kryssat hela morgondagen och till och med skrivit in tydligt i min almanacka vad jag ska göra. Alltid något.

Ring på fingret och deg i näven.

Idag hade jag en välplanerad dag. Jag skulle hämta ut en ny bur till marsvinen som jag beställt, handla mat då jag varit i Norrköping hela helgen (det blir ett eget inlägg), köpa bottenströ till marsvinsburen så jag skulle kunna flytta över Vännerna när jag monterat ihop den. Apoteket och Panduro stod visst också på listan.

När jag var nere i förrådet för att hämta pirran jag skulle släpa hem buren på så ringde telefonen. Det var en arbetsterapeut på KS som fått en avbokning och undrade om jag kunde komma in idag med kort varsel. Klart jag ändrade mina planer! Jag fick dessutom en dubbeltid hos arbetsterapeuten, så vi skulle hinna gå igenom allt!

Nu sitter jag i soffan med en skön deg i handen. Till degen följde ett träningsschema som ska hjälpa mig att bibehålla styrka och rörlighet i båda händerna i väntan på operation. Den vänstra blir sämre och sämre, svagare och stelare för varje dag. Den högra är överansträngd då jag får använda den till allt.

På höger ringfinger har jag fått en plastring. Den ska motverka min svanhalsdeformitet som syns på bilden ovan.

Ringen avlastar, och håller fingerlederna i styr. Nu gäller det bara att jag inte tappar bort den lilla rackaren!

Arbetsterapeuten mätte min rörlighet i båda handlederna (vilken var obefintlig i vänster) och jag fick göra ett ”grepptest” där jag var oroväckande svag i vänster hand och bara kunde klämma med tumme, pekfinger och långfinger. När jag försökte ta i med hela handen gjorde det vansinnigt ont.

Höger hand 121 – max 283 för en fullt frisk kvinna i min ålder. ”Normalspannet” är 127 – 323, (även det friskvärde) så mina 121 är helt okej. Och vänster hand 77 – max 228 för en fullt frisk kvinna, och ”normalspannet” 169 – 334. Vänster hand är alltså väldigt svag.

Återbesök är inbokat om en månad. Jag tror inte på ökad styrka och/eller rörlighet, däremot hoppas att jag inte blivit svagare till dess!

Så kom domen.

Anledningen till att jag inte minns något, inte kan sova, har svårt att hålla mig vaken och har hjärtklappning när jag ska sova är – utmattningsdepression.

Så nu ska jag trappa ner mitt ssri-preparat och börja med ett annat. ”Om det går bra så bör du bara ha ett helvete i två veckor.” sa min husläkare. ”Jag skriver ut ångestdämpande så du har när det blir som värst.”

Skönt att veta vad det är. Jobbigt att inte veta när det vänder och blir bra igen.