Tag Archives: det är nåt sjukt!

Jag, en psykologisk enigma.

Det är i alla fall vad min psykolog kallar mig. Vi har träffats två gånger. Han är bra. Jag känner att jag behöver bekräftelse på att jag tacklar läkare, försäkringskassan, jobb, sjukskrivning och allt annat som bara hopar sig på ett bra sätt. Hoppas att han kan ge mig verktyg att fortsätta hålla huvudet ovanför ytan.
Jag bad honom förklara den här enigma-grejen, och han sa att jag visar exakt alla tecken på utmattning, jag ligger dessutom väldigt högt i alla skattningsgrader. Och ändå ser han en stark och positiv kvinna i en stol framför sig. Det han sa är precis vad jag känner. Om jag skulle börja fundera över allt som kan gå åt helvete och känna efter skulle jag nog ligga i fosterställning på golvet. Nu har jag inte lust med det utan väljer att fokusera på allt som är roligt i mitt liv! Inte räckan av specialistläkarbesök, specialist sjukgymnast, vanlig sjukgymnast, magnetkameraröntgen, nervbaneutredning, handoperation, sömnproblem, situationen på min arbetsplats, att jag aldrig ser slutet på den här j*vla sjukskrivningen osv…

Magnetkameraundersökning, fy f*n va obehagligt!

Min stora rädsla är att bli levande begravd. Jag vill inte skrämma upp någon känslig, men det här var nära! Jag är mycket luttrad vad gäller behandlingar och undersökningar. Men det här är något av det obehagligaste jag varit med om. Fick ligga på rygg på en brits, det var halsryggen/nacken/ryggen som skulle undersökas. Det var väldigt viktigt att jag låg still och inte hade hudkontakt någonstans. Jag fick restriktioner på när jag kunde hosta och så fick jag en handduk mellan benen och order om att hålla händerna utmed sidorna. En mask placerades över mitt ansikte, den hade ett hål för ansiktet och fixerade huvudet så jag inte skulle kunna röra det för mycket. Sen kom det läskiga… en sköld placerades över mitt bröst, och så vips for jag in i tuben med en ringklocka i handen och Morgonpasset i P3 i öronen. Råkade titta upp och insåg att jag låg väldigt trångt. Tog ett djupt andetag och då slog mina bröst i skölden som placerats över bröstet! Kände hur paniken började pirra i kroppen. Fick sluta djupandas och fokusera på min vänstra stortå i sann Mindfulness anda.
Stortån och Kodjo Akolors röst. Stortån och Kodjo Akolors röst. Stortån och Kodjo Akolors röst.
Och inte hosta.
Stortån och Kodjo Akolors röst. Och inte hosta…
Hela undersökningen tog 25 minuter. Jag var snabbundersökt enligt sköterskan. Ibland tar det upp till 45 minuter. Det hade jag aldrig klarat! Mina 25 minuter kändes som en hel evighet!

Det var här om veckan jag hade min lilla nära döden upplevelse, och nu har jag fått svar att de inte hittade något avvikande. Nu kan jag köra på med sjukgymnastik!

Frans- och brynfärg, del II.

Förra veckan klev jag ju in på Harmony Beauty & Spa dagen innan jag hade bokat. Idag gjorde jag tvärt om. Jag satt hemma när det var dags för mig att vara på salongen! Fick ett samtal 10 minuter efter att jag lämnat ifrån mig mitt betalkort till Olivia som farit för att handla åt mig, så jag kunde inte åka iväg. Det löste sig med en ny tid om jag kunde tänka mig att få mina fransar och bryn färgade medans någon annan låg med ansiktsmask? Och självklart! Jag var bara tacksam att få en ny tid inom en vecka!
Det var ungefär vid den här tiden kom jag på att jag skulle ha varit vid Hötorget för flera timmar sedan för att hämta upp en fågelbur jag köpt av Jenny på Instagram! Buren levererades från Aneby. (Har ingen aning om vart det ligger, men jag vet bestämt att det inte ligger nära!) Skrev till Jenny, och hon erbjöd sig att svänga förbi med den! Problemet var bara att Jenny skulle passera samtidigt som jag satt på bussen till salongen. Kollade med kvinnan på salongen om det gick bra att buren lämnades där, och det gjorde det. Så vi bestämde att hon skulle lämna den på salongen dit jag skulle.

Här ligger salongen som verkligen tar hand om nya, förvirrade kunder!

For till salongen i tid. I så god tid att jag kunde köpa med mig en bukett rosor för att visa min uppskattning. Jag är ju inte så här disträ, dagvill och förvirrad – det är ju värken, sömnbristen och morfinet som ställer till det för mig nu. Då det här var mitt första besök (andra om man ska räkna dagen förra veckan då jag knatade in en dag för tidigt) så de visste ju inte annat än att jag är mer än lovligt förvirrad.

Nu är ögonbrynen plockade och färgade! Kvinnan som lovat att det var ok med bur-leveransen hade inte berättat det för kvinnan som utförde min behandling, så hon blev jättebrydd när det dök upp en fågelbur när jag låg där på britsen!
De kommer nog aldrig att glömma mig på den salongen, det kan jag lova! För att de inte ska tveka på vem jag är så strulade det när jag skulle betala också, som grädde på moset. Jag hade inte genomfört en transaktion mellan mina banker som jag påbörjade i fredags så jag hade 41 kronor och 83 öre på kortet. Det hela löste sig med Swish som tur var. Och ja, jag kommer att gå tillbaka dit!

Utflykt till SöS.

I dag har jag, i sann pensionärsanda, haft en sak inbokad. Inte flera. En. Och det visade sig vara en väldig tur. Jag tog nämligen fel på tiden och dök upp på SöS två timmar och 28 minuter innan jag skulle varit där. Fikade lite. Väntade.
När det var 30 minuter kvar att vänta kom en sköterska ut i väntrummet och meddelade att min läkare var cirka 30 minuter försenad. Mer väntan.
Själva undersökningen tog nästan en timme. Jätteintressant! Bra läkare. Han var förtroendeingivande och tog sig tid att visa på både röntgenplåtar och en skelett-hand.

Sen skulle jag ta mig hem. Var så trött efter allt väntrumshäng och lite omtumlad av det jag fått se och höra om min lilla hand, att jag inte hittade hem. Satte mig på en buss och glömde att hoppa av vid någon av de tre hållplatser där jag hade möjlighet att byta till rätt buss. Så jag hoppade av, gick över vägen och åkte tillbaka. Hela vägen till SöS! Jag glömde att hoppa av igen! Hoppade av bussen och började om. Lyckades äntligen kliva av vid rätt hållplats! Hela utflykten tog ganska precis fem (5) timmar! Om jag åkt i rätt tid dit, och klivit av bussen på vägen hem hade det tagit max tre timmar. Jag behöver verkligen en personlig assistent! Eller opersonlig. Eller bara en vuxen som kan följa med mig dit jag ska och hem igen.

Jag har rätt till sjukresa med taxi till och från läkarbesök. Men jag glömde att beställa det i tid.

Jag känner mig privilegierad. Och deppig.

Ser på Gatans Kör. Kan inte hålla tårarna tillbaka när körmedlemmarna berättar om hur de sover på 7Eleven och McDonalds. Hur de inte har tillgång till något natthärbärge utan måste gå via Socialtjänsten för att få någonstans att sova. Ser hur alla bara går förbi dem när de står för att dela ut gratisbiljetter till deras framträdande. Jag skäms över hur folk beter sig!

I nästa program på tablån träffar Musse en kille utan armar, som smidigt stoppar ner sin mobil i innerfickan på jackan. Där blir jag avbruten av Tussen som sitter vid ytterdörren och gäspar ljudligt för att påkalla uppmärksamhet. Dags att gå ut.

170208_07

Jag blir irriterad när jag upptäcker att jag glömt att ta på mig vantar när jag är inne i hissen. Irriterad för att det är så bökigt att hålla i kryckorna och låsa upp. Och mycket riktigt, kryckorna rasar i stengolvet så det skramlar. Jag är så dödligt less på dem! Irriterad över att det är bökigt att rasta hunden med kryckor. Irriterad över att jag nästan tappade kryckan mitt i en bajshög förut när vi var ute på promenad. Jag vinglade på ett ben för att plocka upp efter trasselhunden när ena kryckan gled iväg på min hala täckjacka. Lovar att jag nog hade dödat första bästa hundägare jag sett om jag fått bajs på kryckan! Jag har bara haft dem några månader, och jag ska snart vara av med dem (hoppas jag). Jag har ingen anledning att gnälla! Jag har ett fint hem och och ett jobb att gå tillbaka till när jag är arbetsför. Ändå känner jag mig deppig över mitt liv.

Kan vi prata lite om mens?

Sedan jag började med blodförtunnande i våras så kan det hända att jag förblöder till döds någon natt! Om jag inte vaknar och kliver upp och byter binda på natten får jag  r u l l a  ur sängen för att inte lämna ett blodigt stämpelavtryck på lakan och madrass. Helt galet! Sover därför med ett badlakan strategiskt placerat. Blodförtunnande medicinen krockar dessutom med medicinen som hjälper mot mensvärk, så oh the joy några dagar varje månad när jag vill ta livet av mig.
Någon som har något bra tips på att blöda mindre? Använda menskopp? Hålla sig vaken några dygn? Alla tips och förslag mottages tacksamt!

Tjohoo! En heldag på Karolinska comin’ up!

Den här dagen har jag längtat efter i flera månader! Inskrivning, provtagning och snack med narkosläkare – äntligen händer det någonting!