Tag Archives: LoppCirkusen

Ring på fingret och deg i näven.

Idag hade jag en välplanerad dag. Jag skulle hämta ut en ny bur till marsvinen som jag beställt, handla mat då jag varit i Norrköping hela helgen (det blir ett eget inlägg), köpa bottenströ till marsvinsburen så jag skulle kunna flytta över Vännerna när jag monterat ihop den. Apoteket och Panduro stod visst också på listan.

När jag var nere i förrådet för att hämta pirran jag skulle släpa hem buren på så ringde telefonen. Det var en arbetsterapeut på KS som fått en avbokning och undrade om jag kunde komma in idag med kort varsel. Klart jag ändrade mina planer! Jag fick dessutom en dubbeltid hos arbetsterapeuten, så vi skulle hinna gå igenom allt!

Nu sitter jag i soffan med en skön deg i handen. Till degen följde ett träningsschema som ska hjälpa mig att bibehålla styrka och rörlighet i båda händerna i väntan på operation. Den vänstra blir sämre och sämre, svagare och stelare för varje dag. Den högra är överansträngd då jag får använda den till allt.

På höger ringfinger har jag fått en plastring. Den ska motverka min svanhalsdeformitet som syns på bilden ovan.

Ringen avlastar, och håller fingerlederna i styr. Nu gäller det bara att jag inte tappar bort den lilla rackaren!

Arbetsterapeuten mätte min rörlighet i båda handlederna (vilken var obefintlig i vänster) och jag fick göra ett ”grepptest” där jag var oroväckande svag i vänster hand och bara kunde klämma med tumme, pekfinger och långfinger. När jag försökte ta i med hela handen gjorde det vansinnigt ont.

Höger hand 121 – max 283 för en fullt frisk kvinna i min ålder. ”Normalspannet” är 127 – 323, (även det friskvärde) så mina 121 är helt okej. Och vänster hand 77 – max 228 för en fullt frisk kvinna, och ”normalspannet” 169 – 334. Vänster hand är alltså väldigt svag.

Återbesök är inbokat om en månad. Jag tror inte på ökad styrka och/eller rörlighet, däremot hoppas att jag inte blivit svagare till dess!

Annonser
Bild

Leksak införskaffad. Nu är det bara själva sälen som saknas.

DU kan välja glädjen!

Har köpt hö, halm och papperspellets till marsvinen.

Känner mig dock hånad av en av produkterna.

Förväntade mig tårta idag!

Det är ju trots allt min födelsedag. Men, tydligen får de här tre inte ihop någon sådan.

Väger Vännerna.

Det är viktigt att Rachel och Phoebe går upp i vikt. Och Monica behöver gå ner i vikt. Inte det enklaste att banta ett marsvin när de två andra i samma bur behöver gå upp!

Började med Monica, hon har faktiskt gått ner lite! Hon vägde 1041 gram 7/2 och har nu gått ner till 1012 gram (29 gram). Dels tror jag att det beror på att hon har lite livligare burkamrater nu än hos uppfödaren. Dels tror jag det beror på att hon mest bara får hö. Jag tar ut henne ur buren några gånger om dagen och gosar medans småtjejerna får äta pellets.

Nästa ut på vågen var Phoebe. Hon vägde 415 gram sist jag vägde henne, 5/2. Nu har hon gått upp till 432 gram (17 gram).

Pyttelilla Rachel gick ner första dygnet. Nu har hon gått upp 5 gram, från 322 gram 5/2 till 327 gram. Det går sakta uppåt för detta lilla yrväder.

Mina Vänner

PappaHutten kom med bästa namnförslaget, säg hej till (från vänster) Pheobe, Rachel och Monica.

Den Stora Marsvinsjakten, del 2.

Så en förmiddag så dog även Bettan! Detta var mycket oväntat då hon bara var 13 månader! Mitt i steget föll hon ihop. Jag lät inte obducera henne, och hittade ingenting som kunde tyda på någonting när jag tittade på henne. Jag tror det var ett medfött hjärtfel. Även hon var som vanligt när jag hade henne i knä kvällen innan.

Då jag nyligen letat som en galning efter Lotta så hörde jag genast av mig till två uppfödare som jag visste hade marsvin att sälja. Den ena, hon jag köpt Lotta av hade precis tingat bort den sista ungen, men hon kunde tipsa om en Klapp-och lekpark i Huddinge där hon visste att de fått ungar som borde vara leveransklara. Jag mailade dem direkt och fick ett nummer att ringa 10 min senare. Det hade en hona kvar att sälja, och kvällen efter begav jag mig till Huddinge och köpte en liten brun virvelhona!

Även denna gång kom Twitter till hjälp då jag inte riktigt hittade. Fick en fantastiskt bra vägbeskrivning hur jag skulle gå och hittade fram på första försöket!

Hela marsvinsligan på Klapp-och-lekparken ställde upp sig för ett gruppfoto! Mamman är näst längst till vänster. Längst till vänster är en grå liten syster som var ursöt!


Mamma Kummin! Hon såg nästan ut som en liten capybara.

Lotta blev jätteglad när jag kom hem med ett litet yrväder i samma storlek! Jag brydde mig inte om att bada dem ens. Men, ett litet problem återstod – namn! Bettan och Lotta skulle ju kompletteras med Kikki. Om jag kallade den här lilla Bettan II skulle det bli B2 vilket för mig är Bananer i Pyjamas. Då Lotta inte direkt lyssnar mer när jag ropar Lotta än när jag ropar paprika eller godis, så bestämde jag mig för att byta trio. Men till vad?!

Frågan kvarstod kvällen efter då jag for mot Akalla för att hämta hem marsvin nummer tre. Min efterlängtade teddyhona. Jag letade länge efter en teddy att ersätta Siv med 2015, men upptäckte snabbt att de inte är så vanliga här omkring. Nu hade Minna, Bettans uppfödare, en teddyhona på snart två år som hon skulle sälja. Ett vuxet djur skulle passa perfekt med småfröknarna som båda är födda i november/december. Någon som kunde vara trygg och föregå med gott exempel. Resan till Akalla gick inte så bra. Jag hittade inte till blå linjen i Solna. Åkte vidare och fick vända. Som tur är så var Slaktarn på väg hem från jobbet. Han stannade på perrongen i Solna och inväntade mig. Han följde även med till Akalla, annars hade jag aldrig hittat!


Det här fotot tog Slaktarn på mig och teddyn när vi var på väg hem från Akalla igen. Kolla blicken!
Slaktarn ledsagade sedan mig till tvärbanan och väntade med mig i regnet så jag inte skulle få för mig att vandra iväg och leta efter en buss.

Väl hemma var det dags för vägning och bad. Teddyn var fet i pälsen och behövde schamponeras enligt uppfödaren, och jag säger inte emot. (Hon behöver även bantas.) Det är ju enklare att sätta ihop vuxna djur med andra individer när de alla har samma doft och alla är blöta och kränkta och har fullt upp med att tvätta sig och inte gruffa.


Här önskar jag att jag inte bara haft två fungerande händer, utan även ett par till! Under själva badet märktes det att teddyn är van att bada och hanteras. Fattas bara annat då hon är svensk utställningschampion. Bruna virveln försökte krypa in under teddyn, och lilla lila hoppade upp på diskbänken vid kranen två gånger! När jag släppte dem i buren så tog teddyn bästa sovplatsen, storlek och ålder går först. Småfröknarna turades om att sova uppe på hörnhyllan och i hammocken. Natten var lugn och så har även dagarna efter varit. De tjattrar och surrar och enda gången det gruffas är när det bjuds på någonting gott. Då försöker lilla lila mota bort bruna virveln. Teddyn bara manglar sig fram.