Idag har jag spenderat en förmiddag på Karolinska Huddinge.

Till ingen nytta. Jag var kallad till gyn kl 11:00, närmare bestämt till Bäckenbottencentrum. Där satt jag också i väntrummet. Länge. Efter 32 minuter kom en sköterska och frågade försynt vad jag gjorde där, och vem jag väntade på. När jag nämnde min gynekologs namn visade det sig att hon jobbade på en annan avdelning i dag. Jag hade blivit kallad till fel avdelning, och fick byta väntrum. I det nya väntrummet fick jag vänta ytterligare 30 minuter innan jag fick besked att min läkare inte hade tid att träffa mig idag. Jag fick en ny tid, 18 JUNI! Jag fick veta att ”jag alltid kunde söka hjälp akut om jag fick för stora problem med blödningar och värk.” Förklarade tålmodigt för sköterskan att jag gjort det. När det varit akut. Och jag kan inte få någon bestående hjälp på akuten. De kan ju bara stoppa det mest akuta besvären.

Nåväl, det är väl bara att vänta i en månad till, jag har ju lika ont nu som när jag opererade mig i november. Och jag blöder fortfarande varje dag. Som jag gjort sedan november…

Annonser

Åter återbesök på Handkirurgen.

Förra veckan var jag däckad i en hemsk förkylning, därför bloggar jag i efterhand om återbesöket på handkirurgen. När jag satt på pendeln kände jag att det var något som inte stämde. Kollade klockan och min kalender, och insåg att jag tänkt helt fel när jag planerat min resa in till SöS! Jag satt i Årstaberg (en pendelstation och en bussresa från SöS) när det var 3 minuter kvar till min tid på röntgen. Jag orkar inte vara så här trött i hjärnan! Men det var inget att få panik över, jag var ju på väg och skulle inte komma fram fortare, hur stressad jag än kände mig. Kom fram 14:03, som planerat av deg-hjärnan, och min röntgentid var 13:35. Min läkartid, efter röntgen, var bokad till 13:50 och min tid hos sjukgymnasten var kl 14:30. Så ingen tid stämde med hur jag tänkt! Och allting blev dessutom ytterligare försenat med en timme, då det var kaos på röntgen pga trafikolyckor. Till sist blev 5 av oss omdirigerade från vårt väntrum till en annan röntgenavdelning.
Jag skämdes enormt när jag kom upp till Handkirurgen, men de var jättegulliga och fixade så jag fick träffa både sjukgymnast och läkare. Jag har någonting i handleden som liksom knastrar. Ingen vet vad det kan vara, så jag har fått remiss till ultraljudsundersökning innan läkaren kan ta ställning till om jag kan börja belasta utan handledsstöd.
Mätning av styrka och rörlighet visade att jag har halva styrkan i vänsterhanden jämfört med högerhanden, och väldigt inskränkt rörlighet. Jag bokade in ett extrapass med sjukgymnasten.

Lindrig för ond hals. En högst ovetenskaplig undersökning gjord i hemmiljö.

Jag har svårt att göra mig hörd när jag är nyvaken, eller när jag pratat ett tag.

Första morgonen hade jag ingenting hemma i husapoteket, så jag vände mig till skafferiet! Jag öste upp honung i en liten skål och när jag tog första skeden kände jag hur det la sig som bomull i halsen. Helt magisk känsla!

När jag ändå besökte ett apotek i måndags så köpte jag några halstabletter, trodde de skulle vara ännu bättre än min huskur.

Men där tog jag fel! Varken Strepsils eller apotekets halstabletter lindrar lika skönt som honung.

Förkyld. Jätteförkyld.

Ligger i soffan, med öronproppar då någon granne bilar för glatta livet. Har ont ända in i skelettet. Jag ser på konstdokumentärer på SVT Play. Har sett Mannaminner, Munch och dokun om Ahrenberg. Än har inte snoret tagit över hjärnkapaciteten, jag bemästrar Apple-tvn och alla fjärrkontrollerna. Bygger ett litet berg av snorpapper. När jag kom hem från Sundsvall i fredags kände jag mig risig, och gick och la mig tidigt, strax före 22. Vaknade kl 12:20. PÅ SÖNDAGEN! Flög upp i panik då jag trodde att det var måndag, och att jag missat fatigue-utredningen på gamla KS! Det hade jag inte, som tur var, utan jag var där igår. Sen for vi och köpte skor till Kockens yngsta son. Skor som de får åka tillbaka med, vi kom nämligen hem med två vänsterskor.

For till Sundsvall.

Hälsade på syrran med familj, sov, klippte mig. Nu återstår bara att skaffa jobb.

Ärret blir nog fint.

Trots att kirurgen sydde med klumpiga, ojämna langettstygn.

Nu gäller det bara att träna på, varannan timme, så jag får maximal rörlighet. Just nu sitter handledsprotesen fast på lite fel ställen så rörligheten är begränsad.

Lämnade hemmets lugna vrå för att åka och fortsätta tömma min gamla lägenhet.

Att bo ihop är ovant – men härligt!

Att bo med tonåringar är ovant – men väldigt roligt!

Men jag kan sakna tystnaden. Sakna stillheten. Nu infinner den sig på förmiddagarna när de är på jobbet och i skolan. När jag börjar jobba igen efter sjukskrivningen får jag försöka hitta lugnet någon annanstans, så jag kan balansera upp mitt liv.