Laddar om.

Idag, fredag, var det rättegång. Schuukt jobbigt. Men ändå skön känsla nu när det är gjort.

Om en dryg vecka avkunnas dom, och då kommer jag att kunna avslöja vem och vad som hänt. 

Nu vill jag bara sova. Sova ikapp. Sova utan mardrömmar. Sova och vakna pigg.

Nynnade på jobbet.

”Åh! Den är så bra! Kan du inte spela den?” sa Sonja. Måste ha nynnat otydligt för hon blev inte lika exalterad när jag spelade Maiden.

19:46

Nu går jag och lägger mig.

Parneviks dikt, aktuellare än någonsin!

INVANDRARNA (Bosse Parnevik 1992)

En kommer hit för att fly från nöden
En kommer hit för att undgå döden
En kommer hit av terror tvungen
En kom hit för att gifta sig med kungen

Dom är tyskar, iranier, greker, och turkar
Mest är dom snälla, andra är skurkar
En del är ärliga, andra skumma
en del är genier, andra dumma

Mest är dom fredliga, andra vill slåss
med andra ord: Så lika oss!
Med fel och brister, tuffa och mjuka
fast inte lika avundsjuka.

Vissa är färgade, andra är arier
som köper sin bruna färg i solarier
Vissa är svarta, andra gula
vissa är vackra, andra fula.

Men fast dom ibland av annan färg è
är dom precis som vi i Sverige
och när dom vill jobba här är tacket
”ni får inte jobba än för facket”

En del är båtfolk från Vietnam
som inte kan sjunga ” we shall overcome”
och inte kan ”rulla di rulla ” som vi
och dom blir sällan fulla som vi
en del är mer judar än vi
en del har andra gudar än vi.

En del söker lugnet i stället för bråket
det enda vi svenskar kan bättre är språket
Det sägs att vi stammar från Adam & Eva
Som inte var svenskar – men ja må dom leva!

 

Det närmar sig.

I fredags förberedde chefen mig för rättegången. Jag fick svära eden och vi gick igenom materialet jag fått från åklagarmyndigheten. Rättegången började idag, men jag ska inte vittna förrän dag fyra. Innan jag vittnar får jag inte sitta med under rättegången.
När vi pratat om rättegången så mådde jag rent fysiskt illa. Jag längtar tills det är över.

Ultraljud is the shit!

Äntligen har jag fått svar på varför jag har en tandvärks-molande höft. Senast förra veckan fick jag både brev och samtal från ortopeden som bedyrade att allt såg normalt ut. Men, den lätta går jag inte på. Jag känner ju för f*n att nåt är fel! Det tog fyra år och lika många skelettröntgen innan jag tjatade hål i huvudet på min ortoped, så han skickade mig på en ultraljudsröntgen. Den visade inte så mycket, så jag fick kontrastvätska insprutat i armen, och då visade det sig att jag har en slemsäck som är enorm i höften. Den trycker på så jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen. Så, nu väntar jag på att få träffa ortopeden så vi får bestämma hur den ska tömmas. Jag struntar i vad de gör, bara de får bort värken och jag får en för ingreppet lämplig bedövning.
Vad jag längtar efter en hel natts sömn…

Mamman är avslöjad!

Hittade strips i bilen.