En helvetes jävla skitkropp bortskänkes.

Igår var sjukgymnasten här. Han kom med tips om hur jag ska gå rakare nu när jag får stödja på det opererade benet. Fyra månader med rullstol, kryckor och en massa andra hjälpmedel är äntligen på väg att ta slut. Nu ska de äntligen börja avvecklas. Jag haltar jättemycket. Är 5 cm sned i ryggen. När jag blir trött (efter typ 10 steg) så gör jag en konstig grej med höften/ryggen, det ser ut som om jag kliver ner i en grop. Det är mycket att tänka på för att kunna gå rakt och bra.

Idag var jag alldeles röd om kinderna när jag vaknade. Jag tog mig till badrummet med hjälp av Staffan. Väl där kräktes jag galla av smärta. Tog mig till soffan, där jag fortsatte att kräkas till jag tog mig ner i liggande läge. Det blev bättre när jag fått i mig min dagliga dos av alvedon och morfin. Sånt jävla moment 22! Får ont av kryckorna. Och får ont av träningen som ska hjälpa mig bli av med kryckorna. Men jag kan inte vila mig i form och få tillbaka mina muskler och hitta igen funktionen i musklerna de kapat och sytt ihop, så det är bara att köra på.

Tog mig upp och ut med kryckor och hund. Fick stanna och kräkas två gånger i buskarna. Det hade snöat i natt, så det var halt. Imorgon ska jag knyta en kudde på rumpan och tejpa fast en kräkspåse i ansiktet.


Avslutade dagen med att tappa hundens fulla matskål i golvet så den gick i fyra bitar. Nu ska jag städa upp det och gå och lägga mig. Hoppas morgondagen är bättre!

Har travat två lastpallar på varandra. Måste jag skaffa Facebook nu?

Så jag kan gå med i en lastpallasgrupp alltså. Jag har travat två lastpallar på varandra så Tussen ska kunna hoppa upp i sängen. Detta känner jag att jag borde dela med mig av i någon lastpallsgrupp.

Matdagbok.

Har under en veckas tid ingått i en diskussionsgrupp i ett matforum. Varje dag ska allt jag (och de andra deltagarna) äter skrivas ner och fotograferas. Jag inser att jag dricker pinsamt mycket kaffe, och har börjat dricka te på kvällarna. Det är väl den enda reflektionen jag gjort.

170219_01

Kvällens middag bestod av hemmagjord pizza och jag hade lust att skriva TA DEN I MUNNEN! som enda kommentar på vad jag åt, hur jag tillagat och varför jag åt juste det just idag. Men jag gjorde inte det. Skrev så alltså. Tog den i munnen var just precis vad jag gjorde.

Ett hjärta av guld!

Enhörningarna var slut, tyvärr. Myrran också. Men Åsa kom med en heliumballong i guld! Format som ett hjärta, några halvpallar till ett pysselprojekt och chåklaa!

Tack så mycket!

Det har rasslat in en massa grattishälsningar!

Tack alla! Ingen nämnd och ingen glömd.

Ni kan ge mig guld, myrra, en enhörning…


Det här är det finaste jag någonsin fått! Grus har satt ribban med sin fina present till moster som han pypplat.

Men, vafaan!

Det dunsar på hallmattan. Tussen galopperar iväg, och kommer tillbaka med en jiffy-påse i munnen. Lite smått gnyende låter han påtala att det är bökigt att bära.

Anade vem det kom ifrån, baserat på skrivstilen på framsidan (Moster Carina!).

När jag läste på baksidan var jag övertygad! Så typiskt!

Uppdatering: Moster C nekar i sten. Kl 23:58 kommer jag på att det kan vara från Kerstin… OCH DET VAR DET!