Tag Archives: operation

Läkarminuter och SL-minuter är inte samma.

Efter min träff med läkarteamet på SöS förra veckan skulle jag bli kallad till röntgen och en ny träff med ett annat team ”så snart som möjligt”. När jag då frågade vad det innebar lite mer specifikt i tid så fick jag svaret ”oktober, senast början av november!”
Nu har kallelsen landat på hallmattan. Den 18 december ska jag dit.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Annonser

Besvärlig patient™

Det är jag det. Har besökt handkirurgen på SöS idag. Jag var inbokad på ett möte med en handkirurg, fick veta i receptionen att jag skulle på en sk teamträff*. Jag fick alltså träffa tre läkare. Den äldre av dem tog genast kommandot och förklarade att de utifrån röntgenplåtar, skiktröntgen och min tidigare träff med en annan läkare (han var tyvärr inte med idag) hade kommit fram till att de ville steloperera min handled, alternativt låta den vara och stelna av sig själv (som på medeltiden).

Jag höll på att trilla av stolen! Jag kunde liksom inte tro mina öron! Min reaktion kom direkt, och var inte direkt tveksam. ”Kommer inte på fråga”, sa jag bara lugnt och tydligt. Och fortsatte genom att berätta att jag läst om en intressant handledsprotes med utbytbara klick-delar som de använder i Örebro. Den var, enligt den äldre läkaren, ”fortfarande på experiment-stadiet och inte tillgänglig för gemene man ännu”. När jag berättade att den började användas inom vården oktober -16 såg han förvånad ut och påtalade att jag var mycket påläst. Tja, vad svarar man på det?! Klart som fan jag läser på när det gäller min kropp! Det ligger ju liksom i mitt intresse att det blir så bra som möjligt. Att de vill ta den enkla vägen ut med steloperation förstår jag. Enkelt ingrepp, billigt, och med mycket bra resultat. För dem.

Men är jag villig att leva med en hand som är låst i 12 graders läge? Vinsten – det gör inte ont. Nackdelarna – den går knappt att använda.

Så började den äldre läkaren att googla på den handledsprotesen som de oftast använder för att jämföra skillnaderna. Han hittade en (1) bild på en engelsk läkarsida. Inte konstigt att jag inte kunde hitta den utan hittade Örebro-modellen. Jag har inget emot den handledsprotesen som de är vana att jobba med. Den är som sagt beprövad. Jag måste läsa på lite mer om den bara.

Så klämde läkaren och kände på min handled. Mätte rörligheten, vilket inte var många grader. Och så kollade han på skiktröntgen och tog fram ett plastskelett som han visade mig mina förändringar på. Han förklarade noga att det var ett plastskelett ”så jag inte skulle bli rädd”. Herreguud! Tror han att jag är 5 år?!

Sedan började han påtala alla negativa effekter med att ha främmande föremål i kroppen. Han poängterade att jag skulle behöva äta antibiotika för att motverka infektion i det främmande föremålet i kroppen när jag går till tandläkaren bland annat. Jag försökte stoppa honom, men det gick inte. Han berättade om hur bra det blir vid steloperation av leder, och hur nöjd alla patienter är efteråt.

När han var klar med sitt utlägg förklarade jag att jag redan har dubbla höftproteser. Och att jag bytt ut den ena. Och jag är väldigt nöjd med dem. Jag är inte lika nöjd med min stelopererade fot där all smärta tyvärr inte försvann. Hans reaktion var rätt så förvånad och ”jaha! Då vet du ju lite vad som väntar.” Sen berättade han att bara för att jag vill ha en handledsprotes så kan jag inte bara det!

Jag ska vidare på mer undersökningar och utvärderingar av ännu ett team. Detta team består av den äldre läkaren och en kollega till honom. Men först *tumvirvel* mera röntgenplåtar!

När han rundade av vände jag mig till de andra två läkarna som hela tiden suttit tysta uppflugen på en brits och frågade vad de hade att säga. De hade inte något att tillägga och jag undrade tyst för mig själv vad de hade där att göra. Jag frågade om vad det är för tidsaspekt att förhålla mig till och fick svaret ”vi beställer röntgen så snart som möjligt”. Vilket inte är ett godtagbart svar att ge mig, så den äldre läkaren kallade in en sköterska som kollade tider och kötider, så jag ska få komma inom 4 veckor. Jag fortsatte att fråga om tidsaspekten och de såg frågande på mig.
Ja, sa jag ”blir det en operation innan jul..?”
”Nej, det kunde jag inte räkna med. Någon gång nästa år.” blev svaret.
Skönt att veta ungefär vad jag har att förhålla mig till. Men det känns verkligen som en evighet!

När jag frågade hur jag bäst kunde förbereda mig på en operation för bästa möjliga resultat såg de återigen förvånade ut. ”Det är ju bra om du inte har några sår på handen, eller kroppen” sa den äldre läkaren tveksamt.
”Ska jag träna på något särskilt?” frågade jag. ”Eller ska jag bara försöka bibehålla rörlighet och styrka?” det var de överens om att det var bra. Jösses, hur oförberedda patienter är de vana med?! Sitter verkligen alla och bara lyssnar och säger ja tack och amen när läkare dikterar villkoren?

* teamträff flera läkare/kirurger/specialister

Jag skulle verkligen vilja ha semester.

Från mitt liv. Från provtagningar, läkarbesök, utredningar, tabletter med biverkningar, värk, droppställningar.

Är så trött och less nu. Nästa år ska bli mitt år! (Ja, jag vet att jag sa det förra året också…) 

Allt jag har tränat för!

Smög upp på en liten b-ponny här om dagen! Allt jag tränat för hela vintern. Mitt mål. Min morot. Att rida igen! Jag har inte ridit på fyra år. Inte ridit regelbundet sedan jag var 16. De senaste åren har jag känt ett enormt sug efter att komma upp i sadeln igen. Och nu har jag gjort det, efter klartecken från min ortoped och mina sjukgymnaster. Jag satt upp, skrittade 10-15 minuter, satt av. Gick på små rosa moln ut ur ridhuset. Ville bara skrika: DET GICK! Men, man får ju inte leva rövare i stallet, så jag fick spara det till jag lämnat stallområdet.

Dagen efter hade jag träningsvärk från hårfästet till tårna. Helt underbart! Bästa sortens träning. Jag får jobba med magstöd, andning, balans, hållning och jag kan inte låta tankarna fara iväg – total mindfulness! Nu ska jag fortsätta min sjukgymnastik så jag kan rida snart igen!

Jag känner mig privilegierad. Och deppig.

Ser på Gatans Kör. Kan inte hålla tårarna tillbaka när körmedlemmarna berättar om hur de sover på 7Eleven och McDonalds. Hur de inte har tillgång till något natthärbärge utan måste gå via Socialtjänsten för att få någonstans att sova. Ser hur alla bara går förbi dem när de står för att dela ut gratisbiljetter till deras framträdande. Jag skäms över hur folk beter sig!

I nästa program på tablån träffar Musse en kille utan armar, som smidigt stoppar ner sin mobil i innerfickan på jackan. Där blir jag avbruten av Tussen som sitter vid ytterdörren och gäspar ljudligt för att påkalla uppmärksamhet. Dags att gå ut.

170208_07

Jag blir irriterad när jag upptäcker att jag glömt att ta på mig vantar när jag är inne i hissen. Irriterad för att det är så bökigt att hålla i kryckorna och låsa upp. Och mycket riktigt, kryckorna rasar i stengolvet så det skramlar. Jag är så dödligt less på dem! Irriterad över att det är bökigt att rasta hunden med kryckor. Irriterad över att jag nästan tappade kryckan mitt i en bajshög förut när vi var ute på promenad. Jag vinglade på ett ben för att plocka upp efter trasselhunden när ena kryckan gled iväg på min hala täckjacka. Lovar att jag nog hade dödat första bästa hundägare jag sett om jag fått bajs på kryckan! Jag har bara haft dem några månader, och jag ska snart vara av med dem (hoppas jag). Jag har ingen anledning att gnälla! Jag har ett fint hem och och ett jobb att gå tillbaka till när jag är arbetsför. Ändå känner jag mig deppig över mitt liv.

Tänk om ortopeden och FK kunde hålla reda på sitt?! Har fullt upp med mitt.

I mitten av februari talade jag med en läkare vid ortopeden om att förlänga min sjukskrivning. Han ringde och noterade vad jag upplevde som problem som gör det omöjligt att börja arbeta då den tidigare sjukskrivningen gick ut 26/1.

I förrgår mailade jag ortopeden och undrade var läkarintyget tagit vägen. Fick till svar att ”de fått tillbaka intyget då jag uppgett fel adress”. Sen läste sköterskan på kuvertet och insåg att de missat en etta och skickat läkarintyget till fel adress det var därför de fått tillbaka det! Varför de inte kontrollera min adress eller kontaktat mig då läkarintyget kom tillbaka kunde inte sköterskan svara på. Inte heller på min fråga om Försäkringskassan börjat med telepati, så de visste att jag fått ett läkarintyg. Idag kom läkarintyget till slut! Det tog tre veckor!

Ringde min handläggare på Försäkringskassan för att fråga om man ska skicka in kvitton i original, kvittokopior, eller inga kvitton alls när man söker en viss sorts ersättning för merkostnad? Fick det fantastiska svaret (via hans kollega, då han inte har behörighet att handlägga mitt ärende) att ”du blir kontaktad med alla uppgifter när du skickat in ansökan”. Gah! Fattar de hur mycket papper och kvitton jag har?! Jag vill kunna förbereda allt innan jag ansöker.

På min andra fråga ”hur överklagar jag sänkningen av min ersättning?” kunde han inte heller svara, och den kluriga frågan ska han återkomma med svar på på fredag eftermiddag. Jag har inte fått vård inom vårdgarantin, och jag har till och med ringt och bett min dåvarande handläggare på Försäkringskassan om hjälp att stöta på läkarna så att jag skulle bli opererade snabbare än efter 10 månader och 2 veckor. Tycker jag har gjort allt jag har kunnat för att bli opererad i rimlig tid! Och motsätter mig därför att få sänkt ersättning då jag varit sjukskriven mer än ett år och det beror på sköterskebrist.

Så kom uträkningen från socialtjänsten på vad jag ska betala för min hemtjänst. Jag har haft hjälp med städning två gånger i månaden, och daglig hjälp att ta på och av mina stödstrumpor och strumpor sedan i november. Då ingen räkning har kommit så frågade jag en biståndshandläggare förra veckan vad jag ska betala. Hon trodde att jag hade för låg inkomst så jag skulle slippa betala. Hon trodde fel. Jättefel. Idag kom uträkningen. Jag ska betala 1001 kr/månaden. Nu har jag verkligen inte råd att vara sjukskriven längre!

Julbord med jobbet.

Jag kom i väg. Åsa skjutsade mig till jobbet!! Det kändes jätteskönt att hon kom och hjälpte mig. Jag sminkade mig lite, och la mycket krut på en snygg frisyr. Nu är jag hemma igen. Jättetrött. Har ätit av allt på Lux’s julbord!