Tag Archives: operation

Jag skulle verkligen vilja ha semester.

Från mitt liv. Från provtagningar, läkarbesök, utredningar, tabletter med biverkningar, värk, droppställningar.

Är så trött och less nu. Nästa år ska bli mitt år! (Ja, jag vet att jag sa det förra året också…) 

Allt jag har tränat för!

Smög upp på en liten b-ponny här om dagen! Allt jag tränat för hela vintern. Mitt mål. Min morot. Att rida igen! Jag har inte ridit på fyra år. Inte ridit regelbundet sedan jag var 16. De senaste åren har jag känt ett enormt sug efter att komma upp i sadeln igen. Och nu har jag gjort det, efter klartecken från min ortoped och mina sjukgymnaster. Jag satt upp, skrittade 10-15 minuter, satt av. Gick på små rosa moln ut ur ridhuset. Ville bara skrika: DET GICK! Men, man får ju inte leva rövare i stallet, så jag fick spara det till jag lämnat stallområdet.

Dagen efter hade jag träningsvärk från hårfästet till tårna. Helt underbart! Bästa sortens träning. Jag får jobba med magstöd, andning, balans, hållning och jag kan inte låta tankarna fara iväg – total mindfulness! Nu ska jag fortsätta min sjukgymnastik så jag kan rida snart igen!

Jag känner mig privilegierad. Och deppig.

Ser på Gatans Kör. Kan inte hålla tårarna tillbaka när körmedlemmarna berättar om hur de sover på 7Eleven och McDonalds. Hur de inte har tillgång till något natthärbärge utan måste gå via Socialtjänsten för att få någonstans att sova. Ser hur alla bara går förbi dem när de står för att dela ut gratisbiljetter till deras framträdande. Jag skäms över hur folk beter sig!

I nästa program på tablån träffar Musse en kille utan armar, som smidigt stoppar ner sin mobil i innerfickan på jackan. Där blir jag avbruten av Tussen som sitter vid ytterdörren och gäspar ljudligt för att påkalla uppmärksamhet. Dags att gå ut.

170208_07

Jag blir irriterad när jag upptäcker att jag glömt att ta på mig vantar när jag är inne i hissen. Irriterad för att det är så bökigt att hålla i kryckorna och låsa upp. Och mycket riktigt, kryckorna rasar i stengolvet så det skramlar. Jag är så dödligt less på dem! Irriterad över att det är bökigt att rasta hunden med kryckor. Irriterad över att jag nästan tappade kryckan mitt i en bajshög förut när vi var ute på promenad. Jag vinglade på ett ben för att plocka upp efter trasselhunden när ena kryckan gled iväg på min hala täckjacka. Lovar att jag nog hade dödat första bästa hundägare jag sett om jag fått bajs på kryckan! Jag har bara haft dem några månader, och jag ska snart vara av med dem (hoppas jag). Jag har ingen anledning att gnälla! Jag har ett fint hem och och ett jobb att gå tillbaka till när jag är arbetsför. Ändå känner jag mig deppig över mitt liv.

Tänk om ortopeden och FK kunde hålla reda på sitt?! Har fullt upp med mitt.

I mitten av februari talade jag med en läkare vid ortopeden om att förlänga min sjukskrivning. Han ringde och noterade vad jag upplevde som problem som gör det omöjligt att börja arbeta då den tidigare sjukskrivningen gick ut 26/1.

I förrgår mailade jag ortopeden och undrade var läkarintyget tagit vägen. Fick till svar att ”de fått tillbaka intyget då jag uppgett fel adress”. Sen läste sköterskan på kuvertet och insåg att de missat en etta och skickat läkarintyget till fel adress det var därför de fått tillbaka det! Varför de inte kontrollera min adress eller kontaktat mig då läkarintyget kom tillbaka kunde inte sköterskan svara på. Inte heller på min fråga om Försäkringskassan börjat med telepati, så de visste att jag fått ett läkarintyg. Idag kom läkarintyget till slut! Det tog tre veckor!

Ringde min handläggare på Försäkringskassan för att fråga om man ska skicka in kvitton i original, kvittokopior, eller inga kvitton alls när man söker en viss sorts ersättning för merkostnad? Fick det fantastiska svaret (via hans kollega, då han inte har behörighet att handlägga mitt ärende) att ”du blir kontaktad med alla uppgifter när du skickat in ansökan”. Gah! Fattar de hur mycket papper och kvitton jag har?! Jag vill kunna förbereda allt innan jag ansöker.

På min andra fråga ”hur överklagar jag sänkningen av min ersättning?” kunde han inte heller svara, och den kluriga frågan ska han återkomma med svar på på fredag eftermiddag. Jag har inte fått vård inom vårdgarantin, och jag har till och med ringt och bett min dåvarande handläggare på Försäkringskassan om hjälp att stöta på läkarna så att jag skulle bli opererade snabbare än efter 10 månader och 2 veckor. Tycker jag har gjort allt jag har kunnat för att bli opererad i rimlig tid! Och motsätter mig därför att få sänkt ersättning då jag varit sjukskriven mer än ett år och det beror på sköterskebrist.

Så kom uträkningen från socialtjänsten på vad jag ska betala för min hemtjänst. Jag har haft hjälp med städning två gånger i månaden, och daglig hjälp att ta på och av mina stödstrumpor och strumpor sedan i november. Då ingen räkning har kommit så frågade jag en biståndshandläggare förra veckan vad jag ska betala. Hon trodde att jag hade för låg inkomst så jag skulle slippa betala. Hon trodde fel. Jättefel. Idag kom uträkningen. Jag ska betala 1001 kr/månaden. Nu har jag verkligen inte råd att vara sjukskriven längre!

Julbord med jobbet.

Jag kom i väg. Åsa skjutsade mig till jobbet!! Det kändes jätteskönt att hon kom och hjälpte mig. Jag sminkade mig lite, och la mycket krut på en snygg frisyr. Nu är jag hemma igen. Jättetrött. Har ätit av allt på Lux’s julbord! 

Sminka över? Eller visa slitenheten?

Beställt taxi. Den kommer om två timmar. Nu till den eviga frågan vid sjukskrivning – sminka över påsar, spår av ont och trötthet? Eller bara dra på mascara och visa hur sliten jag är?

Om jag sminkar mig jättefint kommer jag kanske att få det påpekat hela kvällen. ”Du ser så fräsch ut! Du är väl tillbaka på jobbet snart?!” Och då kommer jag att hamna i en försvarsställning där jag på något sätt måste bevisa hur sjuk jag faktiskt är.

Om jag bara drar på mig mascara kommer påsarna under ögonen att synas. Jag kommer inte känna mig lika fin. Men ej heller lika falsk.

Klädvalet i dag är i hög grad beroende av sminkningen. En fin klänning gör sig inte riktigt i en rullstol, med påsar under ögonen och lite mascara. 

Tror jag klär ner mig. Väljer mascaran och slipper gliringar.

Jag är ju sjukskriven av en anledning. Jag har inte varit hemma från jobbet i drygt ett år av lättja. Att bli ifrågasatt orkar jag då rakt inte.

Julbordspeppen.

Noll. 

Jag som älskar julbord! Julbord och smörgåstårta. 


Anledningen är att jag var tvungen att ta en insomningstablett för att somna i går, och den gör mig vansinnigt trött i dag också. Jag som redan innan var vansinnigt trött. Det känns inte roligt att klä sig fint, för att sedan sätta sig ner i en rullstol. Inget är ju snyggt i en rullstol. Och så har jag ingen aning om hur jag ska ta mig till jobbet! Eller ens ut ur huset! Sånna detaljer man lätt glömmer bort. Porten är så trög att jag inte får upp den, så även om jag ringer efter en taxi så är risken stor att den parkerar på fel sida utanför huset och jag inte kommer ut till den! Måste ringa sjukresor och kolla om jag har rätt att åka med dem, även om jag inte ska till sjukhus.