Mindfulness-yoga.

Idag provade vi på mindfulness-yoga på kursen. 45 minuter med avslappnande övningar som ökade pulsen och blodgenomströmningen i hela kroppen. Helt fantastiskt!

Den döende hunden. Del II

Först vill jag tacka för alla fina meddelanden, här i kommentarsfältet, på sms, facebook och telefonsamtal! Ni är så fina att jag nästan tar till lipen.

Hunden då? Hon mår bra.

Hon mår mycket bättre sedan hon, igår kväll, spydde upp en ganska stor bit av en kastanj som jag råkade mata henne med i söndags. Jag hade helt glömt bort att jag hade en trasig kastanj i jackfickan! Eller en kokosnöt, som Junior valde att kalla den. Jag fick den av honom när jag var i Sundsvall här om veckan. Han hade fått den av en kompis på dagis, och ville att jag skulle ha den. Han hade kastat den i gatstenarna så att den gått sönder, och jag matade min fina hund med en av dessa trasiga bitar i tron att det var Frolic. Jag insåg snabbt vad det var jag stoppat i henne och fick henne att spotta ut en stor bit direkt. Den lilla biten, 1×1 cm kom som sagt upp igår. När den väl kommit upp så bjöd hon på jippi-vi-ska-gå-ut-dansen i trapphuset där hon busade med kopplet och jagade svansen, precis som vanligt. Efter den kvällspromenaden slank middagen ner utan problem. Den hade stått framme i fyra timmar.

Idag åt hon frukost, och slickade skålen noga. När det var dax för middag så genade hon hem på promenaden med bestämda steg och satt vid diskbänken och övervakade noga när jag gjorde i ordning hennes mat med medicin på. När hon renslickat även den skålen satte hon sig vid kylskåpet och ville ha mer!
MER! Hon som ätit med avsmak sedan de bytte storlek på hennes torrfoder. Det här frysta färskfodret är inte lika aptitligt som Klass-foder som hon åt förut, men det slår hennes vanliga torrisar med hästlängder! Hon fick lite mer, blandat med hennes torrfoder, och hon slickade runt varenda kula. Färskfodret slank ner, kulorna är kvar.

Kvar är även tumören, men nu har hon fått tillbaka glimten i ögat. På förra promenaden gjorde vi några stegförflyttningar värdiga appellklass, med hennes vanliga små frustningar när hon tycker att hon varit duktig länge nog för belöning. Mitt hjärta svämmar över av kärlek till denna hund!

The roof is on fire!

Började riva dockhuset i går kväll. Allt lossnade busenkelt. Hemmafixaren som kladd-renoverat har tydligen aldrig läst om underarbete, till min smala lycka! Men, när jag försökte bända loss de där j*vla mosaikbitarna i bakväggen så kunde jag inte hålla mig från att kasta ett öga omkring mig för att se om jag hade något lämpligt att elda upp hela skiten i! Fick till slut loss mosaik-eländet med en gaffel. Men när jag gick och lade mig så kunde jag inte låta bli att nynna på Bloodhoud Gang.

Burn motherfucker burn!

En av årets längsta nätter!

141020_02

Min utsikt från soffan inatt. Jag blev väckt kl 04:48 av att hunden satt och stirrade på mig. Hon behövde gå ut.

Väl inne igen tyckte jag att hon andades stötigt. Det ena ledde till det andra och min oro om henne gjorde det svårare för henne att andas, för hon blev nervös. Hon har en tumör i bröstkorgen. Den sitter vid luftstrupen. Har röntgat den några gånger och sett att den växer sakta. Eller växte sakta. Nu kan den ha dragit iväg, då det var flera månader sedan den röntgades. Jag googlade Djurambulansen, men ångrade mig. Om hon var så dålig så skulle hon med största sannolikhet dö i ett sterilt rum, med personal hon aldrig träffat förut. Så jag bäddade ner oss i soffan och förberedde mig på det värsta. Att hunden skulle dö liggandes på mig. Tryggare än så blir hon inte, tänkte jag.

141020_03

Vi hade sedan tidigare en tid inbokad hos veterinären idag. Tanthunden kraxar och jag hoppades på en halsinfektion. Svullna halsmandlar, tandsten, eller någonting annat som skulle förklara varför hon äter lite dåligt. Tyvärr var det inte det. Det är tumören som trycker på i vissa lägen. Det blir sämre när hon blir stressad, vilket förklarade nattens korta andning. När veterinären tryckte långt ner på luftstrupen så kraxade hon. Men hon verkade inte besvärad, lite som att köra fingrarna i halsen. Kräkreflexen är jätteläskig – men inget som består. Veterinären tyckte att hon var i fint hull. Slemhinnorna såg bra ut. Hon hade mycket lite tandsten. Så det är tumören som spökar.

141020_05

Lättnaden när jag fick ta med mig tanten ut i regnet igen går inte att beskriva! Visst, jag hade hoppats på en penicillinkur. Men det här var inte så farligt som jag trodde. Hunden är gammal. Hon har en tumör. Den besvärar henne ibland. Men hon är pigg och glad och får hänga med ett tag till!

141020_01

Vi stannade till på djuraffären i Gröndal på vägen hem. Jag köpte fryst färskfoder till tanten, tänkte att det är godare att äta och lättare att svälja än torrisar. Lyxade till med torkad vom. Men, det som smällde högst i hundens ögon var att få ta in en halvrutten pinne i lägenheten! Har man varit duktig hos veterinären får man det. Tror det är ett gammalt djungelordspråk…

141020_06

Jag gick raka vägen ner i källaren och hämtade upp min Tempurmadrass. Här ska ingen hund ligga obra om det kan undvikas! Det blir skönare för mig också, om vi ska ligga sked nån mer natt.

Renoverings dax!

141019_02

När jag köpte en mellanvåning till mitt Lundby-hus fick jag med det här huset på köpet. Det är också ett Lundby, men fantastiskt taffligt renoverat. Jag var på vippen att lämna kvar det hos säljaren, men tog med det hem.

141019_03

Nu är det dax att ta bort golvlisterna gjorda av blompinnar, skarvade in absurdum!

141019_04

141019_05

Det glesa trägolvet funderar jag på att låta vara och bara fylla igen gliporna.

141019_06

Men badrummet kommer att få en total makeover. Bort med de dit klistrade mosaikbitarna. Tur man inte behöver vårtums-certifikat!

 

Målar mustasch på en ängel…

141019_01

Kollar med ett halvt öga på nån film. Klappar hunden. Målar en mustasch på en ängel jag köpt på loppis. Slödag.

Gruvar mig.

Aldrig roligt att gå med ett gammalt djur till veterinären. Man vet aldrig vad det hittar. Idag på promenaden satte jag på den nyklippta hunden ett täcke. Det fick jag ta av efter en stund. Hon for fram som ett jehu, så gummibanden runt bakbenen trasslade till sig och hon fick inte riktigt rätt effekt när hon rullade sig i löv. Farten är det då inget fel på! Hur det än går imorgon, så kommer jag ju att ha med mig hunden hem. Det är säkert. Men ändå…