Utrustad med paraply och en handväska full med nagellack och pyssel!

141025_01

Kände mig som Mary Poppins när jag stod och väntade på tvärbanan. Idag har jag nämligen hängt med min lilla kompis Ines. Jag hade stora planer för en tur till ”skogen” bakom huset. Där kan man hitta fina löv, pinnar och andra skatter att pyssla med. En tur till lekparken och kondisfika.
Vädergudarna tänkte lite annorlunda, så med regn och blåst blev det en innemysardag. Vi såg på Tom & Jerry och Totoro. Ines hade tre stycken Totoros som såg filmen tillsammans med oss.
Föräldrarna då? Jo, de var på lakrits-provning, så det gick ingen nöd på dem medan vi satt inne och hade det mysigt.

Fredagsfeeling!

Sitter hemma med en hund i knäet. En alkoholfri öl i handen och jag läser kopplingsschema för Lundby dockhus, och klurar på vad delen, eventuellt delarna,  jag saknar kan heta…

Med en schysst limpicka kan man slå världen med häpnad.

141023_02

Eller, i alla fall göra väldigt fint i badrummet! Här har jag ledsnat på att tejpen lossnar från näckrosorna och helt enkelt limmat fast dem på den rostfria toapappershållaren.

Hjälp! Jag håller på att bli en man!

141023_01

Det första tecknet kom härom dagen. Jag hittade inte någon lingonsylt i kylskåpet. Ärtade iväg på närbelägna kvartersbutiken och inhandlade sylt. Det kändes jättekonstigt. Jag som alltid brukar plocka egna bär och koka sylt. Väl hemma åt jag min middag, med lingonsylt, och ställde sedan in burken, med den svindyra lingonsylten fullproppad med diverse onödiga tillsatser – bredvid min burk med hemma kokt lingonsylt!

Men nu i morse kom förfallet. Jag satte mig ner vid utdragsskärbrädan i köket (redan här börjar det) för att äta ett kokt ägg. När jag satt mig insåg jag att jag inte tagit fram någon äggkopp, och istället för att resa mig och gå  e t t  steg så sträckte jag mig efter en ölkapsyl (du hör ju!) som jag nöjt placerade under ägget. Hur lågt har jag sjunkit i singelträsket?! Jag har ölkapsyler liggandes på diskbänken!

Måste börja sminka mig dagligen för att inte helt förlora greppet.

Till min svåger.

Marre, du kommer väl ner?

IMG_3942.JPG

Mindfulness-yoga.

Idag provade vi på mindfulness-yoga på kursen. 45 minuter med avslappnande övningar som ökade pulsen och blodgenomströmningen i hela kroppen. Helt fantastiskt!

Den döende hunden. Del II

Först vill jag tacka för alla fina meddelanden, här i kommentarsfältet, på sms, facebook och telefonsamtal! Ni är så fina att jag nästan tar till lipen.

Hunden då? Hon mår bra.

Hon mår mycket bättre sedan hon, igår kväll, spydde upp en ganska stor bit av en kastanj som jag råkade mata henne med i söndags. Jag hade helt glömt bort att jag hade en trasig kastanj i jackfickan! Eller en kokosnöt, som Junior valde att kalla den. Jag fick den av honom när jag var i Sundsvall här om veckan. Han hade fått den av en kompis på dagis, och ville att jag skulle ha den. Han hade kastat den i gatstenarna så att den gått sönder, och jag matade min fina hund med en av dessa trasiga bitar i tron att det var Frolic. Jag insåg snabbt vad det var jag stoppat i henne och fick henne att spotta ut en stor bit direkt. Den lilla biten, 1×1 cm kom som sagt upp igår. När den väl kommit upp så bjöd hon på jippi-vi-ska-gå-ut-dansen i trapphuset där hon busade med kopplet och jagade svansen, precis som vanligt. Efter den kvällspromenaden slank middagen ner utan problem. Den hade stått framme i fyra timmar.

Idag åt hon frukost, och slickade skålen noga. När det var dax för middag så genade hon hem på promenaden med bestämda steg och satt vid diskbänken och övervakade noga när jag gjorde i ordning hennes mat med medicin på. När hon renslickat även den skålen satte hon sig vid kylskåpet och ville ha mer!
MER! Hon som ätit med avsmak sedan de bytte storlek på hennes torrfoder. Det här frysta färskfodret är inte lika aptitligt som Klass-foder som hon åt förut, men det slår hennes vanliga torrisar med hästlängder! Hon fick lite mer, blandat med hennes torrfoder, och hon slickade runt varenda kula. Färskfodret slank ner, kulorna är kvar.

Kvar är även tumören, men nu har hon fått tillbaka glimten i ögat. På förra promenaden gjorde vi några stegförflyttningar värdiga appellklass, med hennes vanliga små frustningar när hon tycker att hon varit duktig länge nog för belöning. Mitt hjärta svämmar över av kärlek till denna hund!